Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1868, sida 2

hon läste, berättade alla omständigheterna dervid i detalj, efter uppgifter af en i utflykten deltagande, och hon säg deraf, att ingen mer än Lindensträle sjelf sett, att hars unga fru föll utför bråddjupet. Detta förekom henne blott som en snar bekräftelse af hennes föregående aning, och hon prisade sig lycklig, att hon ej var gift med en man, som var i stånd till dylika handlingar — i stånd att mörda sin hustru, när detta var egnadt att befrämja hans önskningar. Den omständigheten, att hans kärlek för henne sjelf måste ha varit drifljedern till mordet, om ett sådant egt rum, var väl i stånd att smickra hennes fåfänga, men kunde ej göra henne stämd för en förbindelse med den, som utfört det mörka dådet. Hon samtyckte till Lositzys upprepade giftermålsförslag och afreste med honom till Paris, der bröllopet stod kort efter ankomsten. Straxt derefter begåfvo de nygifta sig till hans stora fädernegods i Ungern. Lindenstråle blef full af harm, då han vid ankomsten till Genöve fann grefvinnan afrest — ingen visste hvart, men harmen öfvergick till fullkomligt raseri, då han, efter att länge ha fåfängt spanat efter hennes nya vistelseort, omsider kom underfund med, att hon numera var förenad med Lositzy genom det oupplösliga äktenskapets band, och att hon begifvit sig med den ungerske magnaten, som hon lyckliggjort med sin hand, till hans fädernesland. Det var nemesis divina, som ou straffade den nedrige, då hon gjorde det brott, han föröfvat, fruktlöst. Han tänkte först att förfölja denna qvinna, som han ansåg ha besvikit honom, och hämnas på henne; han funderade på itt. i enlighet med bruket i det land, der han befann sig, utmana Lositzy, men vid närmare beinnande öfvergaf han dessa planer. Han var en goist alltigenom, men han kände sällan det djefulska begäret att göra det onda för det ondas kull eller endast för att skada andra, utan när ian begick en svart handling, låg nästan alltid det gna intresset till grund derför. Endast undanagsvis gjorde han något ondt blott för nöjet att lämnas — såsom t. ex. då ban upplyste den unga