Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1868, sida 1

J. E. Wahlgren. — — 163191 dykareklockan på det ställe, der den sjerde pelaren skall anbringas; men innan arbetet på denna påbörjades, inbjöd ofvannämnda firma en stor del (framstående personer, såsom flere af ministrarne, staden Köpenhamns öfverpresident, flera borgarerepresentanter (stadsfullmäktige) samt många höga civila och militära embetsmän att göra ett besök i dykareklockan. Jag var lycklig nog att komma i besittning af ett inträdeskort och är derför i tillfälle att kunna sända Handelstidningens läsare en berättelse från ,,deras specielle korrespondent i dykareklockan.) — — — — — — — — Vi ha nu betraktat de förbättringar och förändringar, för hvilka Köpenhamns hamn är föremål och om hvilka det är att ho pas, att de, sedan de blifvit fullbordade; skola bringa denna i ett skick, som motsvarar handelns och folkmängdens växande proportioner. Men en annan följd icke mindre väsentliga förändringar har egt rum med sjelfva stadens terräng, och ännu större skola i den närmaste framtiden företagas, så framt de planer, hvilka just i dessa dagar framlagts, blifva gillade och antagna. Vi skola emellertid ej uppehålla oss så länge vid dessa som vid hamnplanerna, då de omfatta långt mera speciella och för den fremmande obekanta förhållanden, utan vi vilja endast söka vinna en allmän öfverblick öfver de fördelar, hvilka man afser att uppnå. I ,de gamla, goda dagarne var Köpenhamn en fästning. Staden begränsades mot landsidan af vallar, hvilka blefvo anlagda af konungarnesFrederik II, Christian IV, Frederik TII och Christian V, under hvilken sistnämnde de fullbordades. På den tiden voro dessa vallar utan tvifvel af stor betydelse, och åtminstone ett historiskt minne anknyter sig vid dem, nemligen då Köpenhamns borgare i Februari 1658 derifrån hjeltemodigt afslogo Carl Gustafs angrepp på staden. Men genom krigskonstens stigande utveckling förlorade dessa ,fästningsverk så småningom all betydelse, och Köpenhamn bar redan i många år från landsidan endast varit att betrakta som en öppen stad. Dertill kom ytterligare, att den stad, hvilken dessa vallar inneslöto, efterhand plef för liten för den tilltagande folkmängden, som behöfde plats, och man flyttade då utanför vallarne. På detta sätt bildades de tre förstäderna: Vesterbro, som gränsar nära upp till Kallebodstrand, Nörrebro och Österbro, som åter stöta till hamnens nordliga del. Det har byggts ofantligt mycket ute ,,åt broarne-, ett helt komplex af gator och hus har på de sednare åren rest sig der, och den riktige, ,inföddet Köpenhamnaren, som är boende innanför vallarne, kan alls icke reda sig när han någon gång emellanåt kommer ut åt det hållet, isynnerhet åt Nörrebro. Men det måste också i sjelfva verket medgifvas, att de, som byggt derute, gjort allt för att göra anläggningarne så komplicerade och invecklade som möjligt. Saken var nemligen den, att då alla dessamångfaldiga byggnader under loppet så att säga af några få år reste sig, hade ingen tänkt på något sådant; det existerade fördenskull ej heller några byggnadsordningar eller liknande bestämmelser, och enhvar kunde bygga efter sitt eget hufvud. Huru mycken skada, som förorsakats på detta sätt, låter ej beräkna sig, men säkert är, att en koleriker skulle kunna förarga sig mångfaldiga sjukdomar på halsen då han ser, hur platsen blifvit begagnad. Sednare utfärdades byggnadsordningen, men då var det redan för sent och obotligt mycken skada var redan anstiftad. Man kan bilda sig en föreställning om dessa förstäders uppväxt, då man hör, att Vesterbro ensam har omkring 30,000 invånare; men stadens invånareantal, som vid århundradets början var omkring 100,000, är nu också omkring 160,000, så att folkmängden altså under denna tid ökats med 60 procent. Dessa förstäder voro således skiljda från den egentliga staden genom vallarne, och sjelf begränsades de mot landet af en icke synlig, men ej mindre strängt iakttagen demarkationslinie. Här stå vi då vid den sak, om hvilken man redan så länge förhandlat och som nu, det är åtminstone att hoppas, är nära sitt afgörande. Man har nemligen framhållit det löjliga i vallarnes bibehållande, ehuru de förlorat all betydelse som fästningsverk och endast förorsaka en öfverfyllning af den gamla staden, medan man genom deras nedrifvande skulle kunna tillfredsställa det så ofta åberopade behofvet af byggnadstomter i stadens omedelbara grannskap, och man har föreslagit demarkationsliniens upphäfvande, då man ju redan för längesedan också börjat att bygga utöfver densamma. Om denna sak gäller detsamma, som jag redan förut haft tillfälle att anmärka i afseende på hamnplanen, ehuru måhända ej i samma utsträckning: äfven den har aflat en hel litteratur. Om än de framkomna förslagen, betänkandena, utkasten, planerna o. s. v. ej skulle kunna fylla ett helt bibliotek, så skulle de dock kunna upptaga åtskilliga hyllor i ett sådant. Det är dock att hoppas, att vi nu ) Då vi redan förut, efter ,,Dagstelegrafen, meddelat en beskrifning öfver det itrågavarande