Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1868, sida 1

bjuder, torde renekterande orvertygas genom ac prospekter och upplysningar, som lemnas af undertecknad. Waldemar Eriesson, 115920) Lilla Torget Å 2. Från Danmark. (Korrespondens till H.-T:n.) (Forts. fr. n:o 233) Dessa äro hufvuddragen i hämnstyrelsens lan, som också, trots ett i sista ögonblicket gjordt motstånd, kom till verkställighet år 1856 och skrider raskt framåt, men naturligtvis ännu långtifrån är nära sin fullbordan. Det är ett serskildt parti af detta arbete, som vi skola omtala nåot närmare, emedan det i flera hänseenden är af intresse, och detta är: ombyggningen af Knippelsbro: Det har förut nämnts, att Köpenhamn förenas med Christianshavn genom tvenne broar, nemligen Knippelsbro och Langebro. Den förstnämnda af dessa är den äldsta, i det den föreskrifver sig från år 1620, och den har altså redan länge behöft att aflösas. Men har ,, hamnsaken blifvit beryktad för den massa brochyrer, den framalstrat, den långsamhet, hvarmed den bedrifvits, så är detta om möjligt i ännu högre grad fallet med ,, Knippelsbrosaken. Medelålders män vilja redan i sin ungdom ha hört talas om en ombyggning af Knippelsbro, och säkert är, att det är så många år sedan man började omtala en sådan, att man allsicke mera kan minnas när det var. Bron, som har en längd af 150 alnar, är uppförd af trä, och då strömmen på detta ställe är temligen strid, har bron ouppbörligtlgått isönder och måst repareras, hvilket naturligtvis varit till stort hinder för trafiken, Härtill kommer dessutom; att bron är mycket smal, och då största delen af kommunikationen med Christianshavn eger rum öfver densamma, ha många olägenheter varit följden häraf. Bron är en vindbro, i det den medelst ett högst hesvärligt och långsamt maskineri kan öppnas i midten för genomseglande fartyg; men på grund af denna inrättnings dåliga och antiqverade beskaffenhet, har det icke sällan händt, isynnerhet på sednare Åren, att fartygen vid genomseglingen blifvit fasthängande vid bron, så att de hvarken kunnat komma fram eller tillbaka, och samtidigt härmed ha såväl fotgängare som de åkdon, hvilka i långa rader höllo utefter gatorna å ömse sidor om bron, blifvit uppehållna i flera timmar. Knippelbrons existens var fördensktill en stor kommunalskandal, och man har, som sagdt, också i många, många år talat om dess ombyggning. Hvad som varit orsaken till de långsamma förhandlingarne inom de högtärade komitter, som varit tillsatta i och för denna sak, kan jag såsom oinvigd naturligtvis ej säga, men ett par stadier af förhandlingarne vill jag dock omnämna. Sedan man med mycket besvär hunnit så långt, att man blef på det klara med, att man skulle ha en ny bro, var dennas läge den nästa svårighet, som erbjöd sig. Skulle man behålla den gamla brons läge, eller skulle man flytta den något åt sidan? I så fall måste en liten inskärning af hamnen, den s. k. ,, Börsgrafven, fyllas och man måste expropiera den gamla bankbyggningen, hvilket skulle kosta en stor summa penningar; men man skulle härmed uppnå, att bron kom att ligga lodrätt på strömmens riktning. Så förunderligt det än kan synas, besinnade man sig länge på, huruvida man skulle begagna sig af denna fördel, men sent omsider beslutade man sig dock derför. Derefter kom den stora frågan, om bron skulle vara en vindeller en svängbro, d. v. s. antingen kunna öppnas i midten med tvenne rörliga klaffar, som gå uppåt, eller om de rörliga delarne skulle kunna svängas ut åt sidorna. Det har förts en mycket långvarig och ytterst förbittrad strid mellan anhängarne af dessa båda olika konstruktioner, hvilken till sist slutade med, att förfäktarne af vindbron fingo öfvervigten, ehuru allmänna opinionen utan tvifvel måste sägas vara för svängbrosystemet. Hvad nu sjelfva broarbetet angär, som utföres af den välbekanta maskinfirman Burmeister Å Wain — hvilken utvecklar en mycket betydlig verksamhet i maskinfacket och har den största aflär deri här på platsen — så har detta redan skridit långt framåt. Börsgrasven är igenfylld, tre af de midtelpelare, som skola bära bron ute i vattnet, äro redan fullbordade, och man har i dessa dagar tagit itu med den fjerde. Uppmurningen af dessa pelare, hvilken sker med tillhjelp af en dykareklocka, är ett mycket betydhgt arbete, i det pelaren uppmuras från ett djup af 30 fot under vattenytan och får en diameter af 16 fot. De första 4 å 5 foten af pelarne uppmuras utaf beton af bästa qvalitet; derefter bestå de, intill 3 fot under vattenytan, af granitkransar, hvilkas mellersta rum utmuras med mursten, och slutligen äro de uteslutande uppförda af granit till en höjd af 4 å 5 fot öfver vattenytan. Arbetet går emellertid mycket raskt undan; den förste pelaren pyggdes på 28 dagar, den andre på 18,