Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1868, sida 2

det mäktiga skummet nedanför. Då timret sedan, ofta nästan lodrätt, uppskjutes ur lugnvattnet, har man en den mest egendomliga tafla framför sig, och dertill en tafla så fängslande, att man högst ogerna lemnar den. Vattnet nedanför forssen är så djupt, att ända till 60 fots bjelkar obehindradt kunna dyka ned. De stora sågverksbolag, hvilka närmare till och vid hafvet hafva sina sågar, ega äfven i Herjeådalen betydliga skogar, hvarifrån årligen ett betydligt antal bjelkar och timmer afverkas och nerflottas. Det parti timmer, som passerar Ljusne elf, torde kunna beräknas till en half million årligen. Den, som på afstånd betraktar denna ofantliga skogsafverkning, skall säkerligen, såsom ock litet hvarstädes skett, föreställa sig att landet inom kort tid skall stå alldeles skoglöst, men denna föreställning blir dock grundlös, om man på närmare håll skärskådar förhållandena och de vilkor, under hvilka afverkningen försiggår. Ty, utom det att skogssträckor här finnas, hvilka omöjligen kunna afverkas, i anseende till deras aflägsna läge från flottbara vattendrag, hafva nemligen de skogsegare, som till sågverksbolagen öfverlåtit afverkningsrätt (någongång på 50, men vanligast på 30 å 20 år), dervid fästat det vilkor, att intet träd får afverkas, som ej vid 25 fots längd håller 11 tum i lilländan. Ehuru det är naturligt, att den, som sålunda till andra öfverlåtit afverkningsrätten på sin skog, icke sjelf kan så noga kontrollera afverkaren, har han dock häruppe sin största och bästa kontroll i den at mångårig erfarenhet bestyrkta omständighet, att timmer under nyssnämnda dimensioner icke bär kostnaden för den långa flottningen till hafvet. Också skall ett ovant öga knappast märka, att på de skogar, der atverkningen som lifligast bedrifvits, en så stor timmerfällning egt rum. Kronan är i detta fall vida liberalare än den enskilde, i det den tillåter utstämpling af timmer från kronoparkerna till 8!; tum i lilländan vid 16!; fots längd, utom det att genom dess införda s. k. trakthuggning yngre träd ofta fällas på ett ställe, under det att öfvermogen skog ännu får qvarstå på andra. Det är derföre min lifliga öfvertygelse, att när alla förhållanden beträffande den visserligen ytterst vigtiga, nu så mycket omordade och omskrifna skogsfrågan, blifvit noggrannt och opartiskt utredda och belysta, någon fara för våra skogars framtida bestånd icke längre skall finnas hos någon annan än den, hvars opraktiska blick tycker sig se skogsafverkaren gå fram som skördemannen med lian, fällande rubb och stubb. Redan, om man gör sig mödan att bestiga ett af provinsens höga berg, skola de dunkla föreställningar om våra skogars omfång och beskaffenhet alltför mången hyser falla; ögat skall med beundran och häpnad öfverfara de ofantliga skogssträckor, som i alla väderstreck utbreda sig, endast genomglimrade af de talrika vattendrag, hvilka likt ofantliga ormar slingra sig mellan bergen och de djupa skogarne. På tal om skogsafverkningen må här i förbigående nämnas det intressanta och vidlyftiga nät af timmerrännor sågverksbolagen med stor kostnad låtit uppföra för att underlätta virkets befordring till elfven. Från hvarje uppåt bergen belägen sjö eller tjern löpa nemligen sådana vattentäta rännor, efter hvilka timret under vårtiden med otrolig snabbhet löper till längre ned belägna sjöar eller smärre vattendrag. En del af dessa rännor utmynna också direkt i elfven. Öfverallt vid sådana rännor påträffar man baracker, af bolagen uppförda för flottningsmanskapet, och de små högar af kaffesump, som man vid hvarje sådan koja påträffar, vittna bland andra tecken om kaffets otroliga förmåga att leta sig väg till hvarje vinkel och vrå af verlden och den synnerliga välvilja det alltmer lyckats tillvinna sig af arbetaren. Också kan man ej gerna neka till, att en kopp varmt kaffe kan vara välbehöflig för timmerhuggaren och flottkarlen, som långa tider måste vistas djupt inne i skogarne och der lefva uteslutande på en torrskaffning, om hvars ytterst magra beskaffenhet en Stockholmsgastronom svårligen skall kunna göra sig en föreställning. Jordens uppodling står i dessa trakter i starkt beroende af trävarurörelsen. Sedan nemligen krononybyggarne uppodlat åtta tunnland jord, få de skattelösa ett öresland. Men då nu den fattige nybyggaren att börja med gemenligen står utan den vigtiga bjelpen af dragare, är det naturligt att han mera sällan utan andras hjelp mäktar gå i land med ett sådant företag. Sågverksbolagen hafva derföre nästan öfverallt trädt emellan, i det att