Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1868, sida 2

Från Norrland. (Ur Aftonbladet.) Då man från Helsingland genom Hogdals socken beträder Herjeådalen, företer sig för ögat ingen synnerlig skilnad emeljan båda dessa landskap, om ej den, att odlingen här börjar förekomma sparsammare. Höga bergtoppar och djupa furuskogar möta öfverallt och gifva landskapet en pregel af djupt allvar, men ock flerstädes, serdeles efter Ljusnan, af storartad skönhet. Bland de många herrliga utsigter, förnämligast efter elfven, Herjeådalen erbjuder vandraren, finnas dock många at mera vek, nästan sydländsk natur, såsom vid Hogdals kyrka, der man vid de rika lugnvattnen med deras löfrika stränder och leende ängar lätt glömmer att man befinner sig så att säga vid foten af fjellen. Ljusneelf, hvilken har sin källa i Ljusnetjernen, belägen på den 2,926 fot höga fjellspetsen Ljusnestöten, har, efter sina krökningar, inom Herjeådalen en längd af 18 mil. Den utfaller vid Kårböle i Helsingland och har derefter, likaledes efter små krokningar, 20 mils väg till hafvet. Fem fjerdingsväg nedanför Kårböle bildar elfven den bekanta Laforssen, hvars hela allhöjd uppgår till 83,44 fot, deraf 26,2 fot i ett enda lodrätt fall. Denna fors, som vid högt vatten skänker åskådaren en högst imposant anblick, är i sommar af föga beydenhet, i anseende till det sällsynt låga vattenståndet i elfven. Till Laforssen lyckas det laxen att, trots de många hinder loden på andra ställen i sitt lopp mot hafvet uppställer, hinna; hitintill kan han gå, men icke vidare, här måste hans djerfva hopp och sega ihärdighet sätta sig för elfvens stolta böljor. ÅÄfven ålen ser i Laorssen en gräns för sina slingringar och finnes derföre icke i de sjöar, som äro belägna ofvanför fallet, med undantag af dem, som stått eller stå i förbindelse med Ljungan. Ofvanför Laforssen och vidare utefter hela elfven finnes dock godt om präktig laxöring, karr, gädda, aborre, sik med flera fisksorter. Här har man någongång fångat laxöring, som uppgått till 15 tles vigt. Under vårtiden, då floden står hög, råder stor liflighet och rörelse vid Laforssen. Då passera nemligen ofantliga partier timmer och bjelkar denna fors och begrafvas under väldigt dån för några ögonblick i