Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1868, sida 2

1857 — och då de båda åren förflutit, hade Andersen ej kunnat anskaffa penningarne, utan inkom med ansökan om en ny koncession, i det han gaf sin plan en mindre utsträckning. Denna koncession erhöll han ej, utan saken fick tillsvidare bero. Hamnstyrelsen hade under den tid, som förflutit, sjelf fått lust att göra nåsot och plötsligt hittat på en ny invändning mot Andersens plan, nemligen, att fördjupningen af rännan genom Kallebodstrand — en af de vigtigaste delarne utaf planen och den, som gifvit densamma dess namn — skulle vara skadlig! Kallebodstrandsprojektet blef fördenskull — icke förkastadt, på intet vis, utan endast stäldt på framtiden, d. v. s. i tysthet begrafvet. Hvad ville då hamnstyrelsen sjelf göra? Jo, dess plan hade 3:ne punkter. För det första ville den fördjupa den gamla hamnen ända ned till Langebro, hvarifrån vi räkna Kallebodstrands början, borttaga flera grund deri och fortsätta denna fördjupning in i de olika kanalerna, hvarigenom en ej obetydlig del plats skulle erhållas vid djupt vatten. För det andra ville den begagna den jord, som dervid uppgräfdes, till ifyllande af ett stort grund i norra delen af hamnen, det s. k. .,Revshalegrund, der man ville anlägga en ö. Denna skulle ha en storlek af 38 tunnland, d. v. s. bli sex gånger så stor som stadens största plats, Kongens Nytorv, och härigenom ville man då ha löst den del af uppgiften, som gick ut på att skaffa sig plats vid djupt vatten för industriella anläggningar. Tillika skulle här vara plats till en upphalningsbädd för fartyg, då en sådan fördrar en betydlig längd, och samtidigt kunde den begagnas till upplagsplats jör kol och barlast. För det tredje ville man gräfva en ränna från Langebro ned till Kallebodstrand, men hvilken var alldeles olika med Andersens, som skulle gå rätt igenom Kallebodstrand och ut till Kjögebugt, hvarigenom en ny kommunikation till hamnen skulle öppnas. Hamnstyrelsens ränna går deremot blott ett litet stycke ut i Kallebodstrand, nemligen till det i stadens närhet belägna gasverket, hvilket nu lider at den olägenheten, att de kol och dylika saker, som detsamma begagnar, ej kunna lossas af fartygen direkte på stället, utan måste föras upp till gasverket med tillhjelp af pråmar. (Forts. )