Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1868, sida 2

Han haded ej förutsett, att det skulle v vara så förfärligt att bära medvetandet om ett sådant brott. Han hade ju tänkt derpå natt och dag, alltsedan det blef honom klart, att Alma ej ville samtycka till hans förslag om äktenskapsskillnad. Det hade först varit blott en dunkel frestelse, men denna hade småningom erhållit bestämda konturer och konsistens, den hade blifvit hemmastadd i hans själ och hade der besegrat alla betänkligheter och skrupler. Omsider hade frestelsen förvandlats till beslut, och redan vid ett par föregående tillfällen hade han försökt utföra det, men Ebbas närvaro hade bindrat honom derifrån. Nu då tillfället erbjudit sig, hade han verkställt planen raskt, skickligt och med framgång. Men ack, hans iare tillstånd var qvalfullare än någonsin förr, och knappt ljusnade ens för ögonblicket hans panna vid tanken på henne, som han nu skulle göra till sin brud. Försigtigt förde vägvisaren hans häst, och dennes skicklighet hade han måhända att tacka för, att han kom utan äfventyr till Grindelwald. Den stackars Ebba var så beherrskad af smärta öfver den så högt älskade vännens bortgång, att allt hvad lord Danbar sade på färden ål Grindelwald ej förmådde ens för ett ögonblick trösta henne. Det var, som om ett sorgflor utbredts öfver hela den storartadt sköna natur, hvilken omgaf henne, som om hon förlorat all förmåga att njuta af lifvet och medvetandet af att vara älskad. Hon längtade blott efter Lauterbrunn, der fru CF qvarstannat jemte Ebbas mor, för att tillsammans med den förra, som var så varmt och innerligt fästad vid den ädla bortgångna, få gråta och gifva luft åt den häftiga sorgen. Hvem skulle bättre förstå den, hvem skulle dela den så som , moster Louise?