Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1868, sida 2

ensiska tetradrachmer finnas i stor fullständighet, hvilket äfven är fallet med myntsorter, som funnits å Krim och dervarande äldre kolonier. För att hvila en stund innan vi lemna Eremitaget, förflytta vi oss upp i en af målningsgalleriets salar och se der huru det unga Ryssland är flitigt sysselsatt att kopiera taflorna i de rika samlingarne. Såväl damer som herrar synas vid stafflierna, och att döma af deras arbeten funnos flera, som visade goda framsteg och anlag för konsten. Eremitagets skatter blifva sålunda ej döda kapital, utan komma i sin mån att bidraga till den estetiska bildningens spridande i det stora ryska riket. En annan institution, lika storartad i sitt slag som den nu beskrifna, är det kejserliga biblioteket, der man åt vetenskapen och litteraturen upprest ett palats, värdigt det ryska kejsardömet. Byggnaden är belägen vid stadens förnämsta gata, Alexandre Newsky, och är uppförd redan på Catharina II:dras tid, men sedan dess betydligen förändrad. Å facaden äro emellan pelarne uppställda statyer af flera bland Greklands filosofer och lärda. En bred granittrappa leder upp till mellanvåningen, der man har att aflemna sitt kort. Jag var nog lycklig att straxt göra bekantskap med en af tjenstemännen, bibliothekarien d:r Posselt, en inom den historiska forskningen väl känd personlighet. Med honom till vägvisare fick jag här genomvandra de digra folianternas förvaringsrum, och erböll med detsamma många intressanta upplysningar. De talrika boksamlingarne äro ordnade efter sitt innehåll, och hafra de olika afdelningarne sina särskilta föreståndare. Bland de mest anmärkningsvärda är onekligen Voltaires eget bibliotek, hvilket förvaras i samma skick som då den odödlige författaren lemnade det. Uti samtliga volymerna, hvilka han begagnat för sina studier, ligga ännu qvar de af honom sjelf gjorda anteckningar och anmärkningar dels å lösa papperslappar, dels i marginalen. I midten af dessa hans kära solianter ses Voltaires bildstod, i sittande ställning, utförd i marmor af Hudon. Sjelfva grunden till detta kejserliga ryska bibliotek består af förra polska jesuiterordens bibliotek, hvilket Catharina II lät föra till Petersburg. Ibland rariteter utaf handskrifter må nämnas: det ostromirska ryska evangelium ifrån 1200-talet; Apostlarnes verk ifrån år 1500; de taflor på hvilka Derschawin skref sina sista verser före sin död; manuskriptet till kung Rene; egenhändiga bref från Philip II af Spanien och hans gemål Isabella om Amerikas upptäckt; bref från Catharina af Medicis, Henrik IV, Ludvig XIV, drottning Elisabeth, Maria Stuart m. fl. Af andlig litteratur förevisas en bibel, den första upplaga, som trycktes af Guttenberg år 1450—1455, samt den första af Luther 1522 och en äldre rysk bibel från 1200-talet på slavoniska språket. Det dyrbaraste i denna väg är dock otvifvelaktigt en den hebreiska sekten Karaiterna tillhörig Codex på pergamentsrullar, hvilken är utan traditioner eller tillsatser af Talmudisterna. Detta verk, som ådragit sig hela den lärda verldens uppmärksamhet, har inköpts af kejsaren för 100,000 rubler. Uti ett af rummen har man inrättat allt uti gammalgötisk stil ,,å la Fausts studerkammare. Här befintliga volymer äro alla från tiden mellan 1450—1500. Volymerna ligga sastbundna med jernkedjor, och de flesta af dessa sällsynta verk hafva tillhört förre ryske ministern i Stockholm, baron Suchtelen. Vidare finnes en mängd orientaliska, chinesiska och persiska verk. En afdelning af biblioteket utgöres af i utlandet om Ryssland utgifna arbeten, hvari man ser de flesta europeiska språk representerade. Slutligen stanna vi framför en kuriositet, nemligen Astrolobarium Wallenstein, ett astronomiskt instrument, som tillhört den store härföraren. Härifrån begifva vi oss till den allmänna läsesalen, en stor och elegant lokal, hvilken är öppen hela dagen för allmänheten, som här har fritt tillträde, hvilket! semväl är fallet med biblioteket, d. v. s. för läsning på stället, ty böckerna få ej utlånas. Äfven här möter anblicken af en fullsatt salong af vetgiriga läsare. Såsom en hvila efter dessa vandringar föreslår jag läsaren att följa mig till Quaie Guyarine, för att i Sommarträdgårlens herrliga parkanläggningar mellan ummiga trädpartier och vackra marmorvilder slå sig ner t. ex. i bersåen framför Rysslands störste sabeldiktare Eryloffs staty och se huru det uppväxande slägtet ned sina tjenarinnor här har en fri tumnelplats för sina språng och lekar. I förra