Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1868, sida 2

hast många gissningar; Thiers uppgifver förhållandet hafva varit följande: ,, Walewski hade önskat, att lagstiftande församlingens åttonde byrå skulle till referent för presslagen hafva valt Emil Ollivier, hvilken han i allmänhet sökte ställa i förgrunden. Men aftonen före valet genomdref Rouhers måg, Wells de la Valette, i klubben Rue de YArcade, att ingen liberal skulle gifva Ollivier sin röst. Följande dagen blef äfven ganska riktigt icke Ollivier, utan den reaktionäre Matthieu vald. Walewski, förbittrad öfver detta nederlag, inlemnade straxt sin afskedsansökan. Med året 1840 hade en vändpunkt inträdt i Walewskis bana; förut hade han varit polsk kommissarie, fransk officer, journalist m. m.; nu blef han diplomat. Thiers, då utrikesminister, skickade honom under den orientaliska krisen i en förtrolig mission till Mehemed Ali. Ätven under ministeren Guizot erhöll Walewski flera gånger diplomatiska uppdrag och var anställd vid legationen i Buenos-Ayres, då Februari-revolutionen utbröt. Louis Napoleon förstod hvad han skulle hatva för nytta af en så skicklig, i statsangelägenheterna öfvad och dynastien Bonaparte tillgifven vän. År 1849 afgick han som ambassadör till Florens och derifrån till Neapel; år 1854 blef han ambassadör vid engelska hofvet, hvarifrån han som efterträdare till Drouyn de Lhuys utnämndes till utrikesminister. Tiden af det orientaliska kriget var glansperioden för. hans statsmannaverksamhet, och han förvärfvade sig då stora förtjenster både om Orienten och Occidenten. Han hade den kinkiga uppgiften att förbereda Pariserfreden, förde ordet i kongressen och undertecknade det berömda fördrag, som afslöts den 30 April 1856. ITALIEN. Från Bologna meddelas underrättelser om processen mot ett banditband, som, anfördt af Persaro, nyligen blifvit tillfångataget. Icke mindre än 30 äro anklasade, hvilka — enligt det vid processer mot banditer införda bruket — äro inspärrade i en ofantligt stor jernbur. Denna jernbur är historisk sedan 1859. Många anklagade ha befunnits i den, bland andra den Ceneri, som fyra gånger varit dömd till tvångsarbete för lifstiden och undkom från ett krigsskepp, som låg i Livornos hamn; man har sedan alls icke hört, hvar han uppehåller sig. I den omnämnda stora buren bilda de anklagade under förhöret grupper, som ofta hålla rätt mycket väsen. Många af dem äro ganska väl klädda. Några äro jordegare, flera f. d. nationalgardesofficerare. De påstå, att de äro mazzinister, samt att man derföre förföljer dem. En af dem — Mario Poterni — uppträder som solktalare och talar om det af partiet consorteria förnedrade Italien. Detta banditband beskylles att hafva haft till ändamål att mörda alla moderat sinnade. De vittnen, som blifvit eller skola höras, ha i Bologna blifvit hotade af hemlighetsfulla personligheter. BELGIEN. Ett enskildt bref från Briissel uttalar sig på ett oroande sätt om kejsarinnan Charlottes tillstånd. Den höga sjuklingen har åter blifvit skygg för menniskor af fruktan för en förgiftning; hon sitter halfva dagen i någon vrå af sitt rum, talar med ingen och gör öfver hufvud ingen rörelse, förrän hon märker någon nalkas; då springer hon upp och ropar högt på hjelp samt söker fly. Till och med hennes mest tillgifna tjenare försätta henne i ångest och förskräckelse. Trots all sorgfällighet hafva läkarne icke kunnat hjelpa sinnesrubbningarne hos enkekejsarinnan, hvilka ännu bibehålla samma karakter som på Miramare, och under den senaste tiden hafva flera konsultationer blifvit hållna af de utmärktaste läkarne, men hafva ingalunda ledt till några tillfredsställande resultat. Äfven hennes fysiska tillstånd har till följd af den stegrade sinnesförvirringen lidit så, att det gifver anledning till grundade farhågor. TURKIET. En af de under sednare tider gjorda största upptäckterna af grekiska och feniiska fornlenmingar omtalas af en korrespondent till ,,Levant Herald. Platsen är oyn Duli på Cypern, det gamla Idalium, ler ett af de största templen till den cyoriska Venus hade sin plats. Förenta Staternas konsul i Larnaca tillkommer örtjensten af de gräfningar, som skett ör att studera dessa fornlemningar. Först stötte man på en grekisk kyrkogård af stor areal. Grafvarne äro endast c:a 3 ot djupa; men 6 å 7 fot derunder fann nan en mängd feniciska grafvar, alla ugnform och täckta med stenblock. Från lem har man framdragit en mängd intresanta fornsaker: armband, silfvermynt,