Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1868, sida 1

Bref från Svenska Nordpolsexpeditionen 1868. Kobbebay på Danskör d. 27 Aug. 1868. Mitt sista bref slutade med omtalande af vår ankomst till Spetsbergen, till Isfjorden; och vid denna stora, djupt inskärande hafsvik uppehöllo vi oss sedan under ej mindre än nära 14 dagar (från d 31 Juli till och med den 12 Augusti) Häraf må dock ingen draga den slutsatsen, att vi här voro stationära, ty oalsed alla de smärre exkursioner och båtfärder som i alla riktningar företogos från fartygets ankarplats, så förflyttades vårt huf vudqvarter (d. v. s. vår ångbåt) till olika punkter. Så tillbragtes de tre första dagarne i Green Harbour, de derpå följande åtta dagarne vid Adventbay, hvarefter ett hastigt uppehåll gjordes vid Cap Tordsen, der trenne at kamraterna, hvilka företagit en långvarigare båttur till det inre af Nordfjorden, åter stego ombord. Efter ytterligare en dags besök i Kolfjorden voro vi nödsakade att lemna denna trakt, ehuru säkerligen litet hvar var öfvertygad derom, att ännu mycket här var avt undersöka och insamla. Det var med egendomliga känslor af nyfikenhet, som de af oss, som ej förr gästat dessa nejder, första gången stego i land. Jag vill ej förneka, att vi — med tankarne fästade på ruskvädret och torftigheten på Beeren Island — med illa doldt misstroende upptogo de äldre Spetsbergssararnes försäkringar, att vi, väl förflyttade de omkring 40 mil, som skilja Beeren Island och Istjorden, skulle blifva lyckliggjorda med ett klimat och en natur, som i alla afseenden var himmelsvidt bättre. Vi kunde dock ej, vid vår landstigning i detta våra tankars förlofvade land, underlåta att gifva våra vänner rätt, åtminstone till största delen. Nekas kan dock ej, att näppeligen på någon annan punkt presentera sig Spetsbergen så till sin fördel, som vid Isfjorden, och lyckan ville dessutom, att vi under vårt uppehåll härstädes (isynnerhet i början) fingo njuta at några klara, solvarma dagar, hvilka för öfrigt, här varit lätt räknade. Då man emellertid, t. ex. d. 1 Augusti, vandrade omkring på fjällsluttningarna i en temperatur af öfver 20 grader i solen, så var det — tack vare den kostym, hvilken man här plägar bruka — ej fritt, att man pustade och suckade öfver den svettdrifvande värmen. Emellertid fick man snart anledning att pusta och sucka af annan orsak, ty följande dagar bestods ej annat än isande blåst, regn eller snöglopp. För att nu en gång för alla expediera denna sommars temperatur-förhållanden härstädes, så måste total-intrycket deraf blifva ett instämmande i en af kamraternas lika enkla som emotsägliga reflexion: , Visst är det mera varmt i söder, Men det är mera kallt i nord. Utan tvifvel vore det sedan min skyldighet att skildra ett Spetsbergslandskaps utseende, men härtill egnar sig pennan föga, och penseln saknar jag förmågan att föra. Så mycket kan jag säga, och jag fruktar dervid ej att af någon blifva ansedd såsom mindre sanningsenlig, att en sådan landskapsvue är ej obetydligt olika dem, som vårt kära fädernesland har att uppvisa. Redan bergen afvika till form och utseende betydligt från våra Skandinaviska gråstens-klippor och fjäll, ty först