Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1868, sida 2

som sångare — ja, t. o. m. den stämma anses här ingalunda dålig, som vännen Arpi förklarat ega blott tre toner, hvilka till på köpet ej passa för någon af honom känd melodi. Ja, glädjen kan stiga till en ännu högre temperatur: jag skulle kunna, om jag ville, anförtro något om en liten balett på Beeren Islands steniga strand, dansad vid midnattssolens strålar af åtskilliga stadiga herrar, klädda i sjömanströjor, sydvestar eller ludna lappskor. — Se der en dag under en båtfärd i dessa nejder, naturligtvis med små variationer. Intet synnerligen märkvärdigt finnes deri, och jag skulle göra mig sjelf förebråelser öfver min vidlyftighet, såvida jag ej visste, hvilka oriktiga föreställningar härom råda der hemma och hvilka onödiga farhågor tillföljd deraf af många hysas. Hvad kan man begära mer, då man har tillräckligt för kroppens behof, fullt upp med (såsom vi hoppas och tro) gagnande sysselsättning samt ett gladt humör — och, Gudilof, ännu har intet af allt detta saknats oss! Emellertid torde mina läsare finna denna vår vistelse på Beeren Island alltför långvarig och, uppriktigt taladt, detsamma började äfven vi sjelfva att på slutet finna. Orsakerna härtill äro att söka dels i det kontinuerligt ruskiga vädret, dels i de i allmänhet felslagna förhoppningarne om de skördar, som här voro att hemta. Vare det långt ifrån oss att påstå, att våra mödor här voro lönlösa, ty, oafsedt det intressanta i att kunna fylla hvarje lucka inom det menskliga vetandet (och här var verkligen en liten sådan att fylla), så belönades utan gensägelse enhvar med några för honom kära och intressanta fynd. Öch framför allt kunna geologerna med gläjde se tillbaka på de här tillbragta dagarne. En stor del af de här befintliga bergen äro nemligen bildade af lager, tillhörande bergkalken, i hvilka försteningar af musslor, koraller 0. s. v. i största ymnighet förekommo och lemnade ett rikt material till insamlingar. Och ändock funnos dyrbarare saker att tillgå, mera oväntade fynd att göra! Redan temligen länge har det varit bekant, att på nordkusten ett stenkolslager träder i dagen, och då det nu är bevisadt, att stenkols-lagren på Spetsbergen tillhöra den relativt unga tertiära perioden, så var det att antaga, att detsamma äfven skulle vara förhållandet med nämnde lager. Nu visar det sig emellertid af de talrika växt-aftryck, som i de detta kollager åtföljande bergarterna anträffades, att den tillhör den verkliga stenkolsperioden, äfvensom att här en verklig guldgrufva finnes för kännedomen om dessa, för mångtusen år sedan försvunna tiders växtlighet. Magnifika sigillarier, lepidodendra, calamiter m. m., som skola blifva prydnader för våra museer, insamlades här i riklig mängd, och dock nödgades man med blödande hjerta qvarlemna några verkliga praktstuffer, hvilka tidens korthet omöjligt tillät oss att lösgöra ur klippblocken. Äfven i rent praktiskt afseende torde detta stenkols-lager möjligen ej blifva utan vigt; det befanns nemligen vid nu gjorda undersökningar ega en ganska betydande utsträckning, så att dess bearbetande troligen skulle löna sig. Att desa kol för öfrigt låta använda sig, visade vårt fartyg, hvars ånghästar under en del af färden längs öns kuster matades med kolstycken, som här insamlades. Och nu äro vi färdiga att lemna Beeren Island. På aftonen den 27 Juli afhemtades vi och våra samlingar af fartyget vid Nordhamnen, dit flertalet af oss dagen förut förlagt vårt residens, och kursen styrdes direkt på Spetsbergen. Afsigten var att landa vid dess sydliga spets, hvars geografiska läge ännu ej är till fullo bestämdt och hvarest åtskilliga fynd i zoologiskt, botaniskt och geologiskt afseende ännu torde vara att göra. Sedan skulle färden ställas till de så godt som elldeles okända trakterna på Spetsbergens östkust samt, om möjligt, söka uppnå det österut belägna, ännu ej af menniskofot trampade Giles Land. Sådan var planen — men näppeligen kullkastas planer oftare och lättare än här på Spetsbergen. 29 visade sig vid horizonten, befanns en isbarrikad förhindra annalkandet, hvadan kosan styrdes mot öster. ken simmade omkring på hafsytan och frampå aftonen ökades deras antal så, att ,Sofia endast genom ständiga svängningar och backningar kunde undgå de klumpiga iskavaljerernas hårdhändta karesser. Aublicken at det. hela var onekligen skön och storartad. Endast en lindrig gungning antydde den våldsamma svallning, so för isen häfde hafDå nemligen Sydkap d. Enstaka isstyc