Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1868, sida 2

förr; hon fruktade dessutom, att den konsiderationslöse kammarherren vändt sig äfven till honom med sitt skamliga förslag, ty hon trodde Lindenstråle i stånd till, snart sagdt, hvad som helst, när det gällde befrämjandet af hans sjelfviska planer. Men vid närmare besinnande beslöt hon sig för att emottaga denne man, till hvilken hon ansåg sig stå i stora förbindelser, helst som det skulle kostat mycket på henne sjelf att afsäga sig den smärtsamma njutningen att få se honom ännu en gång, och fru OF dessutom skulle funnit detta mycket ohöfligt både mot sig och honom. Professor NF såg blek och allvarlig ut, då han helsade på de begge damerna. Han talade i allmänna ordalag om det påkostande i att skiljas från landsmän och landsmaninnor, hvilkas bekantskap man gjort på utländsk botten, och han framhöll, huru serskilt det måste smärta den, som stod ensam i verlden, utan att genom några ömmare band vara fästad vid någon mensklig varelse. Man glömmer så lätt bort individualitetens stora betydelse, sade han, ,,när man från vetenskapens ståndpunkt ser allt i stort, när de lägre naturföreteelserna framträda för oss i klasser och slägten, och menskligheten sjelf på historiens område skymmer bort menniskan eller åtminstone nationerna bli hvad som företrädesvis tar vår uppmärksamhet i anspråk, under det att vi åt personligheterna — äro dessa än så stora och ädla — inrymma blott ett underordnadt, efter deras inflytande på det allmänna afpassadt intresse. Jag tycker, att min själ under umgänget med er, mina damer, har blifvit yngre och friskare, mindre böjd att förirra sig i abstraktionernas verld, och jag tackar er af allt hjerta för det inflytande, ni omedvetet utöfvat på mig, liksom för den vänlighet och förekommande godhet, hvarmed ni alltid bemött mig. i Almas ögon fylldes med tårar, men hon svarade intet. Hon visste, att hon i detta ögonblick