Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1868, sida 1

Hade man en gång sett honom — och man såg honom nästan öfverallt, hå våra offentliga ställen — glömdes han aldrig, t han var obeskrifligen Stockholms tjockaste man, ej ens Carl Johan Uddman undantagen. Pelle Lundberg var för öfrigt en jertans oförarglig och rolig kurre, och å han nu, iföljd af blodslag, bortgått, saknas han af en stor vänkrets. Men ,,Sveriges Tidning, som man trodde för allvar hädanfarit, den har lefvat upp igen. Den var inte död, den bara sof. I Måndags svängdes den högt i vädret af alla kolportörarmar, och hvart man kom hörde man små skrikhalsar tuta en iöronen: Sveriges Tidning, 10 öre, gubbar om Fäderneslandet! Polemik mot sistnämnde tidning innehöll också bladet till nära två tredjedelar och uppdukade bland annat den historia, att hr Samuel Ödman all afgå från hufvudredaktörsskapet i derneslandet och efterträdas af konsl. kreteraren Renholm, ,, Landtmannaparets skrifkunniga biträde — något som är alldeles gripet ur luften. Xy uppdrog i sitt senaste bref ett par små interiörer öfver konstberidarelifvet i Djurgårdsmanegen. Tillåt mig att också lemna en dylik. Det inträffade för kort tid sedan under en af Ilinns representationer, att vid en s. k. Steeply-chase en af hästarne ej vågade sätta öfver stängslet, utan först med någon möda af ryttaren förmåddes dertill. Som det intresserade mig att taga kännedom om det sätt, hvarpå djuret skulle straffas — ty att straff skulle följa, var att antaga — sick jag efter föreställningens slut upp på andra raden, hvarifrån jag kunde se det som komma skulle. Sedan alla åskådarne aflägsnat sig, stängdes dörrarne och hela sällskapet, med qvinnor och barn, samlades i cirkus. en infördes, och nu började två stalldrängar att med sina chambrigrer obarmhertigt slå det arma ljuret. Detta marterande fortfor i minst 10 minuter, hvarunder både herrar och lamer tycktes ha det största nöje af att se hästens skälfningar och öfverösa djuret med en störtflod af eder och skällsord på tyska, engelska, franska, ryska — ja, ven i svenska gat-terminologien tycktes sällskapet under sitt korta vistande i Stockholm hafva inhemtat goda kunskaper. Usch, det var för otäckt! Aldrig satte jag mer min fot på hr IIinns representationer, och jag vill se den, som kan förmå mig att hädanefter applådera den stjusande mademoiselle; den eller den förtrollande madame; den! 8.