EK. — Den äldre Concha, markis el Duero, är redan en mycket gammal se nan. Han är född 1794 i Madrid och ar först förtjenat sina sporrar i det sista tadiet af kriget mot den napoleonska inasionen. Under Carlistkriget hörde don Manuel de la Concha till drottning Chritinas lyckligaste och mest tillgifne fältserrar. År 1849 kommenderade han den panska armåkår, som hade till värf att rån Neapel intervenera till förmån för åfven. I början af 1854 hörde han — — tillika med 0 Donnell, Gonzalez Bravo n. fl. — till ledarne af revolutionen, blef örvisad till Canariska öarne, men flydde ill Frankrike och kom sednare, då kabitettet Narvaes var störtadt, ånyo i besitting af alla sina värdigheter. Sedan har Manuel de la Concha fört ett tillbakadraset lif. Hvad hans politiska riktning anvår, så hyllar han — likasom brodren — len moderata liberalismen, utan att deröre tillhöra den liberala unionens förklaade anhängare. GREKLAND. Enligt turkiska meddelanden lärer det syligen i Pireus hafva förekommit våldamma pöbeluppträden vid ett tillfälle, då ;00 kandiotiska emigranter skulle embarcera på ett det österrikiska Lloydbolaget illhörigt ångfartyg för att begifva sig till ina hem. De kandiotiska emigranterna lefvo illa misshandlade, utan att de gresiska auktoriteterna för dem uppträdde ned tillräcklig energi. AMERIKA. .Times korrespondent i Philadelphia fortsätter sina berättelser om valagitaionen i Förenta Staterna. På den sednaste tiden hafva republikanerna vunnit lera väsendtliga fördelar, specielt genom statsvalen i Vermont; men detta har inzalunda verkat nedslående på demokraerna, hvilka endast så mycket ifrigare unfalla sina motståndare. Efter valsegren Vermont (och naturligtvis äfven i Maine) nafva republikanerna tillbragt flera dagar med aflossande af kanonsalvor och afbränning af fyrverkerier, samt att företaga en mängd andra demonstrationer, lika mycket beräknade på att uttrycka partiets slädje, som att förarga motståndarne. Demokraterna trösta sig likväl med, att de vid detta val , proportionsvis haft flera röster än någonsin förut. Af egendomlig beskaffenhet är valstriden i sydstaterna, för så vidt den föres af pressen. De republikanska tidningarne berätta nemligen oupphörligt om förföljelser och skamliga våldsbragder från de hvitas sida mot negrerna, hvaremot de demokratiska organerna innehålla de förfärligaste meddelanden om mord, öfverfall, o. s. v., som af frigifna negrer blifvit utöfvade på de hvita. Republikanerna vilja dermed bevisa, att! demokraterna i Sydstaterna ännu beständigt motsätta sig negeremancipationen, under det demokraterna söka lägga i dagen, att den nuvarande rekonstruktionen endast åstadkommit ofred, laglöshet och osäkerhet i landet. , New-York Tribune skrifver: — ,,Seymour-Blair-doktrinen står bär i södern i full blomstring. Det försär icke någon dag, utan att man hör talas om mord på hvita eller svarta. Märkligt nog äro alla väldsverkarne demokrater, och of,fren republikaner. Mördarne ställas under åtal, men de befrias alltid mot en föregifven kautionk. På ett annat ställe i samma tidning heter det: ,En ansedd, man, bosatt i sydvestra delen af Missouri, tillråder alla dem, som möjligen ämna sig dit, att för närvarande qvarstanna, der de äro, intilldess Missouri genomgått en ny rensning med eld och svärd samt blifvit en vistelseort för civiliserade menniskor. Han säger, att om demokraternas kandidat till guvernörsposten, Philps, blir vald, skola många lemna landet, enär det i så fall skall ske en allmän invandring af mördare och landsförvista rebeller från. Arkansas. Den demokratiska ,, Petersburg Index angriper på det häftigaste dem, som invandrat från nordstaterna och ställt sig i spetsen för den republikanska minoriteten i södern. I ett tal, som demokraten general Hampton för kort tid sedan: höll, yttrade han: ,,Den s. k. lagstiftande församlingen i Columbia (hufvudstaden i Syd-Carolina) företer en samling af okunnighet, tafatthet och barbari. Scallawaggerna (ett af de mänga oqvädingsord, som kommit i bruk under denna upprörda tid, och som betecknar en usling och dagdrifvare) och förrädarne skola brännmärkas med evig skam. Det finnes icke ord i det engelska språket starka nog att uttrycka det förakt, som bör visas mot dessa renegater och förrädare. En ansedd republikansk medlem af kongressen, Henry Deeming, sade vid ett möte uti Hartford i slutet af Augusti; Jag vill lika gerna anförtro ett får åt ulfvens medlidande, eller en dufva åt hökens klor, eller min familj åt en stråtröfvare, som att anförtro landets regering åt personer, hvilka fört krig i fyra år för att ödelägga detsamma. Sådane yttranden af partihat äro så allmänna, att ingen förundrar sig öfver dem, ja, de väcka nästan icke ens någon uppmärksamhet. Under det valrörelsen nått sitt högsta, — så som just nu är fallet — sättes allt, t. o. m. de likgiltigaste föremål och händelser i förbindelse med dagens stora politiska frågor. Horatio Seymours demdkratiska vänner sände honom för kort tid sedan en vattenmelon af sällsynt skönhet och storlek. Denna händelse blef genast offentliggjord i de demokratiska tidningarne tillika med en skrifvelse från Seymour i hvilken han taclar för dan vidundorliga malanan Ach