len itallenska regeringen för närvarande nycken ifver för att vinna en direkt, föronlig förbindelse med päfliga regeringen, ör att derigenom betaga Frankrike hvarje revändning till att låta sina trupper fortarande occupera Kyrkostaten. En oftast äl underrättad korrespondent från Rom ill den engelska , Pall Mall Gazette skrifer, att i Rom för närvarande befinna sig vå italienska agenter, af hvilka den ene, refve Få dOstiani, öfverlemnat speciella örslag från konung Viktor Emanuel, och len andre, som är ditsiind från grefve Uenabrea, har till värf att söka tillvägaringa försoning. Dessa underhandlingar afva emellertid — som korrespondenten illägger — icke ledt till något resultat, när päfven ständigt afslår att visa något lags tillmötesgående. SPANIEN. . Den revolutionära komit6 i Madrid, som blifvit utnämnd af Prim, Ologaga och de mionistiska generalerna, hade straxt före ibrottet af oroligheterna utgifvit en prodamation af följande lydelse: Innevånare i Madrid! Den så otåligt inväntade imman har omsider slagit. Friheten har åter upptått, der den föddes i början af detta århundrade, om är århundradet för Spaniens pånyttfödelse. Våra tappra sjömän hafva efter sin återkomst till let fädernesland, som de med så stort mod förvarat, funnit det utarmadt och i slafveri genom le fräcka och föraktliga mandarinerna, och hafva illsammans med våra tappra frisinnade soldater uslutit sig till folket. Ja, folket och armfen, rela nationen reser sig mot det tyranni, som förrycker oss, mot den immoralitet, som nedsätter ss, mot den fräckhet, som förnedrar oss. Folket Madrid skall icke vara det sista, ty det erkänner ; och fördömer det ovärdiga och vanärande ok, som rycker oss. Men ännu göra vi intet upprop till Ert mod, utan vi vända oss endast till Er försigighet. Varen beredda för striden, men framkallen len icke. Sannolikt skola vi icke hafva af nöden att strida, ty de soldater, som befinna sig bland oss, äro äfven frisinnade och afvakta med otålighet tt tillfälle att förena sig med folket och med sina vapenbröder. Afvakten således detta ögonblick, ! som icke är långt aflägset. Snart skall morgonrodnaden af rättvisans och frihetens triumf åter synas, men icke den dag för plundring och brand, som de fega fienderna till vår heliga revolution påstå. I skolen visa, att I, nu såsom alltid, ären ärliga och liberala. I skolen med lifvets förlust straffa hvarje röfvare och mordbrännare. Om I från vår jord förjagen alla dem, som uppväckt Eder rättvisa ovilja, skolen I tillika bevisa, att I besitten alla de dygder, som äro egna för de folk, som älska friheten. Emellertid akten Eder för hvarje demonstration af ovilja eller af glädje öfver den seger, som redan är tillförsäkrad vär sak. Om komiten finner det lämpligt, att I skolen utbyta Eder fredliga hållning mot en annan mera beslutsam, så skall den i rätt tid förskaffa Er kännedom derom. Afvakten således signalen; den skall icke gifvas Er offentligt, ty våra fiender, eller de otåliga och oriktigt underrättade vännerna, skulle kunna göra bruk deraf och framkalla ett ondt, som vi vilja undvika. Vi skola i hemlighet gifva Er signalen genom tillförlitliga vänner. Misstron således alla andra råd. i Som man vet, ville drottningen från San Sebastian begifva sig till hufvudstaden, men blef derifrån förhindrad. En faslig konfusion synes råda vid hofvet. Så skrifves till den franska ,,Gironde den 20 dennes på aftonen: ,,Ned med bourbonernas dynasti! Lefve de konstituerande Cortes! Detta är programmet för den utbrutna insurrektionen. Jag vill sannerligen icke återgifva de tusentals rykten, som äro i omlopp. Regeringen, som ensam har telegraflinierna i sin hand, låter ingen underrättelse genom dem framkomma. Man försäkrar, att flera depescher, blifvit afsända till Sevilla, utan att svar derifrån erhållits. Om några ögonblick, kl. 6, skall drottningen afresa med extratåg till Madrid. Tio minuter före det! kungliga tåget skall ett lokomotiv afgå på rekognoscering. De kungliga barnen — äfven kronprinsen — qvarblifva i San Sebastian. Det carlistiska partiet är i lislig rörelse. Det skulle lätt kunna finna många anhängare bland bönderna i de tre provinser, som äro tillgifna detta parti, och ett inbördes krig torde häraf snart uppblossa. I ett postskriptum heter det: Det kungliga tåget är redo; men drottningen har låtit säga den provincial-deputation, under hvars skydd hennes familj skulle förblifva, att hon med spänning inväntar en depesch, på hvars innehåll beror, om hon skall resa eller qvarstanna, Hofvet kan icke dölja sin oro. I ett nytt postskriptum säges: ,,Hiliebardiererna stodo i linie vid bangården och lokomotivet var uppeldadt, då kontraorder inträffade: drottningen alreser icke. I en korrespondens till ,, Temps från San Sebastian följande dagen meddelas: ,, Vid hofvet är fullständigt virrvarr; de mest olika projekter efterfölja hvarandra. I det fall, att man icke kan blifva herre öfver rö relsen, vill drottningen abdikera, öfverlemna regentskapet åt grefven och grefvinnan af Cirgenti, eller t. o. m. — med uteslutande utaf prinsen af Asturien — lemna dem kronan. Förkastas denna proposition, så lärer hon — för att förhindra republiken, hertiginnans af Montpensier uppstigande på tronen, eller Spaniens förening med Portugal — hafva för afsigt att ahdikera till förmån för Don CarlosGonzalez Bravo har, åtföljd af åtskilliga moderados, den 32 dennes som flykting ankommit till Frankrike; deremot sväkvar man i fullkomlig ovisshet om, hvar Prim befinner sig. Från några håll påstås, att han ännu uppehåller sig i Paris; från andra, att han är i norra Spanien. Säkert synes vara, att han lemnat London. Såsom ett ingalunda ovigtigt faktum bör anmärkas, att trenne så pröfvade generaler, som marskalk Concha d. ä. Peguela (grefve at Cheste) och markis Noculihes ötvertagit befälet öfver de trupper, som äro ämnade att undertrycka inI 2 äs bada surrektionen. De tvenne sistnämnua uu. för ebt par veckor sedan tagit afsked, amadan då funvtbistn 12.