öra ordet, så gör detta — på grund af olkets praktiska karakter — mindre skuda, in man skulle tro. Staden Galena i Illinois har ofta varit n tillflyktsort för politiska personer, och ir så äfven nu. Det var der, som Ulysses Grant tillbragte det år, etter hvars föropp han drog sitt svärd för unionens upprätthållande; det var der, han hvilale ut efter krigets mödor, och det är ler, som han nu afvaktar kallelsen af örenta Staternas folk att emottaga republikens högsta embete. Få dagar före sin afresa från Unionens hufvudst ad framhöll en af hans vänner nödvändigheten utaf att lrvarstanna i Washington. , Jag hyser afsky för de politiska lottkastningarne — svarade Grant — och jag anser ingalunda min närvaro i Washington nödvändig. Betänk: jag skall måhända behöfva blifva en fånge i Washington under fyra långa år, räknadt från den 4 Mars, och Ni vill icke medgitva mig ett afsked, innan jag tillträder detta kall, som säkerligen blir svårare än mitt första. Låt mig derföre resa; jag behöfver slå mig i ro uti bergen. — Jag reser till Galena, för att afvakta utgången af valen,. En korrespondent till ,,Indep. belge, som besökt Grant der, yttrar: Det hus, som man i Galena ställt till general Grants disposition, är en vacker amerikansk cottage, belägen på en höjd. Öfver byggnaden svajar stjernbaneret. Vi blefvo vid vår ankomst mottagna af Ulysses Grant junior, som bad oss inträda i en liten salong, mycket enkel, men möblerad med smak. De fotografier, man sett af generalen, äro honom mycket lika. Pannan, utan att vara hög, är väl bildad; ansigtsfärgen är mera blek än hög; ögonen äro blåa och forskande. Hållningen är ädel och värdig; till en början förefaller den tvungen, men detta försvinner snart. Buchanan liknade en anglikansk biskop, och Lincolns yttre antydde en byadvokat. Johnson har på samma gång utseende af en småborgare, en landtdoktor och en skolmästare. Förenta Staternas blifvande president synes taga sig bättre ut i uniform än i civil drägt, bättre på sin stridshäst än vid embetsbordet. General Grant hade nyligen mottagit besök af den ryktbare naturforskaren Agassiz, och under vårt korta samtal var det mera fråga om vetenskapernas framsteg i Förenta Staterna, än om politiken. Sedan den person, som åtföljde mig, flera gånger framkommit med yttranden om ställningen i sydstaterna och de faror, hvarmed unionen hotades af secessionisterna, svarade generalen med någon värma: , Södrens män äro passionerade och förlora ofta ur sigte sina egna intressen för att i stället tjena nordens copperheads, hvilka skola håna dem, då de icke vidare behöfva deras medverkan. Man måste emellertid lemna de politiska passionerna tid att lugna sig; den nu uppvexande generationen skall bättre förstå sina skyldigheter och intressen. Ett nytt krig är omöjligt, och på någon strid de begge racerna emellan tror jag icke. Sydstaternas negrer äro hvarken så fruktansvärda eller så beslutsamma som negrerna på San Domingo, och om de hvita taga något initiativ i nämnde syfte, skall armåen bestämdt lyckas hindra detsamma. Pacifikationen skall försiggå så småningem, och — hvad som än må hända — skall norden, som afskaffat slafveriet, dekreterat den politiska och sociala jemlikheten mellan hvita och svarta samt öppnat södern för emigrationen, alltid vara beredd att gå i fält, om olyckligtvis omständigheterna tvingade dertill. Mån om befastandet af sitt verk, skall norden aldrig medgifva det, som riskeras genom de hemliga stämplingarne.