Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1868, sida 2

HELUHSAL 1.41., År HJ meugilva UCL deras vilja I fIingaste mån hördes. Hela hr biskopens anförande bar spår af vankelmod, och hade ej den inverkan till kyrkobekännelsens fromma, tal. ansåg de teol. lärarnes bindande vid presterlig verksamhet förde med sig, accentuerats, hade det varit ganska svårt att bestämma åt hvad håll tal. egentligen lutade. Handl. Olsson anhöll att, då han nu uppträdde att föra församlingarnes talan, få erinra om ett ord: förtroende. Förtroende vore nödvändigt mellan själasörjare och församling; men huru kunde man begära förtroende, der ej församlingen sjelf har någon talan vid tillsättandet af dess lärare? — Med anledning af hvad biskop Björck yttrat såsom exempel från de första kristnas tider, påminde tal. om det tillfälle, då Stefanus m. fl. utsågos till diakoner. Dessa diakoner valdes af samtliga ,lärjungarne, ehuru de af apostlarne erhöllo en slags ordinering genom att de lade händerna på dem (Apostla Gern. 6 kap. 1 —6 v.). Tal. anslöt sig till prof. Ribbings åsigt om sättet, hvarpå prebendepastoratens själavård bestrides, och framhöll, att erfarenheten ofta visat, att denna vård ej är så fördelaktig för församlingarne. Röstade för afslag af utskotiets betänkande. Hr Olsson, — hvilken, som bekant, i dessa dagar valts till riksdagsfullmäktig r Helsingborg — visade sig genom detta sitt första uppträdande vid mötet vara en parlamentarisk talang af framstående ordning, och hans anförande väckte en ganska hög grad af uppmärksamhet. Öfverstelöjtnant Geijer ville fästa sig vid prebendepastoratens egenskap af löneinkomster. Kunde ej finna något skäl i thy fall att bibehålla dessa pastorat, alldenstuud riksdagen beslutat, i fall de indrogos, lemna innehafvarne skadeersättning. Tal. anmärkte i förbigående, såsom bevis på huru inkomstbringande dessa pastorat äro för innehafvarne, att vid Lunds universitet uppgå de teologiska lärarnes löneinkomster till dubbelt mot hvad som fallit på de öfriga fakulteternas lärares lott. Röstade för afslag af utskottets betänkande. D:r Sandberg anmärkte, att en föregående talare yttrat sig om förtroende mellan pastor och församling. Men förtroendet till en lärare, som man väljer, är vanligen hos församlingen ytligt. Förtroendet uppkommer först då läraren någon tid varit i verksamhet. — Tal. ville rösta för utskottets mening, alldenstund det vore af högsta vigt, att de män, som skola bilda lärare för kyrkan, genom presterlig verksamhet och prested sammanhänga med denna kyrka. Biskop Flensburg ville framhålla en inkonseqvens hos riksdagen i dess behandling af denna fråga. Först då riksdagen ingick till K. M:t med anhållan om prebendepastoratens indragning, undantogos de, som anslagits till teol. lärare. Sedan hade en efterföljande riksdag ändrat mening i hvad rörde dessa först undantagna pastorat, utan att riksdagen lemnat skäl för ändringen. Då emellertid riksdagen föreslagit löneersättning för teol. lärarne, ansåg tal., att den diskuterade frågan ej vore af rent ekonomisk natur, och tyckte, att man således ej borde betrakta den från den synpunkten. — Man hade talat om missförhållanden vid själavården i prebendepastoraten. Der dylika missförhållanden uppstode, hade de uppkommit genom på prebendeinstitutionen icke beroende omständigheter. Tal:n kunde omöjligt finna något mehn för församlingarne i den omständighet, att de ej sjelfve utsåge sina lärare, och ansåg det vara nödvändigt för biskopen och valsignelserikt f stiftet att den förstnämnde vore kyrkoherde. — Hvad de teologiska universitetslärarnes verksamhet beträffar, så vore deras lrarebetattnings förenande med presterliga funktioner af lika stor vigt som att i den medicinska fakultetens läraraverksamhet ingå praktiska öfningar och praktisk handling, och ati i den juridiska dylikt borde ingå. — Man hade talat om teologen såsom vetenskapsman, men teologen skall vara kyrkans tjenare, ej vetenskapens; detta är svenska kyrkans bestämda vilja — denna kyrka skall ej finna sig belåten med en teologi, som ej har sin rot i den kristliga tron och bekännelsen. — Röstade för utskottets afstyrkande af frågan. D:r Sonden vitsordade, att prebendeförsamlingar funnits, der pastor satt sin fot knappt en gång om året. — Tal. betonade, att kyrkans lärare borde hafva samma anda som kyrkan och äfven meddela denna anda åt dem, som inhemtade hans undervisning, men, som tal. ansåg, det prebendepastoratens upphörande vore nödvändigt, ville han, förenande sina båda åsigter, föreslå: att kyrkomötet ville, under förutsättning, att, för vinnande af teologisk lärarebefattning vid universitet eller h. elementarläroverk, sökande skall visa sig hafva minst ett års tid skött presterligt kall; bifalla riksdagens hemställan om prebendepastoratens indragning. N Grefve Henning Hamilton visade, att den s. k inkonseqvens, biskop Flensburg anmärkt hos ri dagen, ej vore så stor. Tal. anslöt sig till hvad d:r Sandberg yttrat i ämnet, samt förklarade sig ej vilja genom sin röst bidraga till biskoparnes rubbning såsom kyrkoherdar. Ett par afvikelser från den närvarande prebendeinstitutionen ville tal. dock förorda: att en person ej finge innehafva flera prebenden, och att biskop, domprost eller teol. lärare skulle innehafva det prebendepastorat. som låge närmast den stad, hvarest han hade sin verksamhet. Tal. ville dock ej framställa dessa meningar såsom en proposition till mötet. Generalmajoren grefve Björnstjerna beklagade det resultat utskottet i denna fråga kommit till och fruktade, att mötet, ifall det komme att stanna i samma åsigt som utskottet, skulle 1å den förebråelsen riktad mot sig, att det ej stått på församlingarnes Lästa och dymedelst blifva föremål för det allmänna ogillandet. — Innehafvarnes inkomster försvinna ju ej, alldenstund löneersättning föreslagits. — Hela prebendeinstitutionen är af allmänna tänkesättet utdömd, ej minst lör omöjligheten för prebendeinnehafvaren att egna sig så som vederborde åt sin församling, äfven om han vistades der hvarje år på sommarnöje. Ett så vigtigt moment i en själasörjares kall som nattvardsberedningen kan ju ej uppfyllas af honom. Hvad som är omöjligt, är omöjligt, äfven för en lektor! — Tal. fästade ännu en gång mötets uppmärksamhet på vigten af att ej förspilla detsammas anseende samt möjliga inflytande på allmänna opinionen. Röstade för afslag på utskottets betänkande. Detta grefve Björnstjernas anförande, hvilket man nästan kan kalla hans maiden-speech, gjorde ett synnerligen angenämt intryck genom den offentliga bekräftelse, det gaf åt den uppfattning, som redan förut i en trängre krets gjort sig gällande om grefve B., nemligen, att det sociala och kyrkliga framåtskridandet i honom har en likaså redbar som oförskräckt kämpe. Rådman Torpadie tycktes anse allt vara godt vad vården om prebendepastoraten angår. Tal. emnade det särskilda vitsordet om innehafvarens skötande af den församling, tal. tillhörde, som är tt prebendepastorat, att det lemnade intet öfrigt itt önska). Tal. förklarade, att han bugade sig ör de personer, som försäkrat, att prebendepastoatens bibehållande vore nödvändigt — icke deto gmindre anslöt sig talaren till doktor Sondens slag. Professor Cornelius kunde ej försvara prebendenstitutionen af den orsak, att tal. ansåge presten ara till för församlingens skull och ej församlinsen för prestens. Han ansåg ej heller denna intitution nödvändig för kyrkan. Biskopen behöfde j vara prebendepastor för att bibehålla ett kyrkigt sinne. Tal. ansåg, att de teologiska universietslärarne borde vara ordinerade och vara i preterlig verksamhet, men denna kunde lämpas t. ex. å, att de ålades att i tur upprätthålla gudstjenten i någon universitetsstadens kyrka. — Tal. örenade sig med dem som ansåge, att prebendena åde borde och kunde afskaffas. Lektor Widen framhöll äfven nödvändigheten f prebendenas borttagande. Visserligen vore det f nöden för en teol. lärare att hafva församlingserksamhet, men en församling har han ju i sin ärjungeskara, åt hvilken tal. ansåg, att läraren orde egna en mera presterlig vård än hvad nu anligen är förhållandet. Instämde i d:r Sondens sigter och proposition, men hemställde till mötet m ej denna proposition kunde få det tillägg, att, tom 1 års föregående presterlig verksamhet, för ökande till teol. lärarebefattning äfven skulle be) Från ett annat håll har dock referenten hört