Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1868, sida 2

Om förändrin 5 i Presteden. Motion af V. Rydberg ). En af kyrkans vigtigaste frågor och såsom sådan egnad att af kyrkans målsmän tagas i allvarligt öfvervägande är den om bekännelseskrifternas rätta ställning och om betydelsen af den ed, som på dem aflägges. Vår kyrka kallar sig evangelisk-luthersk. Benämningen, derom torde alla vara eniga, är vald för att beteckna hennes väsen. Hennes rättighet till densamma kan då icke vara någon annan än den, att hon hvilar på evangelisk grund samt bekänner och följdriktigt tillämpar de grundsatser, som äro lutherska reformationens. Äro dessa icke lefvande inom henne, synas de tvertom mer och mer fördunklas i församlingslärarnes medvetande, så måste medgifvas, att detta är en fara, som bör beaktas och afvärjas, emedan genom henne vårt kyrkosamfund hotas med ingenting mindre än att svika sitt ursprung och förfela sitt mål. Den främsta af dessa den lutherska reformationens grundsatser, i hvilken hon med klarhet uttalade sin motsats till romersk-katholska kyrkan, är, som bekant, skriftprincipen, eller att samlingen af gamla och nya testamentets urkunder är den uppenbarade religionens enda kunskapskälla och ende domaren i frågor om hvad bör anses för ren evangelisk lära. Denna grundsats, som icke blott medgifver, utan fordrar, att en af all annan myndighet oberoende skriftforskning är verksam inom kyrkan, har flerestädes funnit sitt uttryck i våra symboliska böcker. Så heter det i de schmalkaldiska artiklarna, att ,,ingen annan regel än Guds ord grundlägger trons artiklar och utom Guds ord ingen, ej ens en engel; samt Vi hafva i går mottagit denna framställning omedelbart från motionären, som uppläst densamma i Onsdagens aftonplenum.