Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1868, sida 2

aren ansåg sålunda prebendeinstitutionen kunna ch böra afskaffas samt förordade bifall till riksagens framställning; i samma syfte talade äfven rr v. Geijer, Kolmodin, prosten Lyth, grefve Björnstjerna, hrr A. W. Björck och Bergstedt, vilka alla voro ense derom, att denna institution ore af allmänna tänkesättet utdömd samt desstom väl kunde försvinna utan ringaste fara för yrkans intresse. Grefve Hamilton ville ej taga på sitt ansvar att enom sin röst bidraga till ett rubbande af det amband, som hittills egt rum mellan den teologika vetenskapen och det andliga lifvet; ville dock j att institutionen skulle qvarstå alldeles orubbad. Calaren trodde i öfrigt att, der klagomål egt rum sver prebendeinrättningen, sådant skett mindre fver sjelfva saken än dess missbruk, som hufvudakligen visat sig ligga deruti, att flera prebenden illdelats en och samma innehafvare, hvilket måste afva till följd att vederbörlig tillsyn och vård ej illgodokommit de olika under en själasörjare ställda örsamlingarne. Af dessa skäl och för att åstadkomma något som vore praktiskt utförbart och ej kulle stöta på allt för stora ekonomiska svårigheer, föreslog talaren att kyrkomötet till svar å K. M:ts framställning endast borde inskränka sig till utalandet af den åsigt, att ingen innehafra ner än ett prebendepastorat, men igt afstyrka len föreslagna indragningen. Till denna åsigt anslöto sig jemväl doktor Lindrolm och biskop Bring, hvilken sednare, under setonande af den omständigheten, att omedelbar ttölning af kyrklig verksamhet nödvändigt erforlras för att rätt kunna meddela teologisk underisning, tillika förklarade sin öfvertygelse vara, tt upphäfvandet af prebendepastorater skulle leda lerhän, att biskopen, i stället för att såsom velerbör vara den förste pastor i för-amlingen, kulle förvandlas till en högre kyrklig adminitrator. Prof. Warholm, som åt prebendeinstitutionen ökte vindicera ett rent evangeliskt ursprung, ehuru ian temligen obetingadt medgaf, att institutionen mder dess fortgång förlorat sin evangeliska färg, ökte lifligt framhålla vådorna af, samt uppmaiade att noga betänka sig innan man beslöte sig utt sönderbryta en institution, som, enligt talarens isigt, så verksamt bidragit att underhålla den rena vangeliska läran. För bifall till utskottets afstyrkande förslag taade, förutom d:r Sandberg och biskop Flensburg, emväl biskop Sundberg under erinran, bland anlat, att det vid 1865—66 års riksdag i denna råga fattade beslut, och som föranledt ifrågavaande framställning, först kommit till stånd genom omröstning i förstärkt ekonomiutskott, sedan två stånd stannat mot två. Denna omständighet tyckes icke tala derför att, som en mängd talare påstått, stämningen inom landet då åtminstone varit så allmänt för prebendepastoratens afskaffande. samma syfte talade äfven biskop Anjou, hvilken fann det föga konseqvent att, då fråga väckts om utsträckning af den presterliga bildningen, sätta i fråga upplösandet af det band, som hufvudsakligen bidragit till en närmare förening emelan den teologiska vetenskapen och kyrkan. Af doktor Sonden väcktes ett särskildt förslag, som hufvudsakligen biträddes af doktorerna Strömberg och Landgren, hrr Torpadie och Olsson, och gick derpå ut, att kyrkomötet, under förutsättning att för kompetens till teologiska lärarebefattningar komme att af vederbörande sökande erfordras intyg om ett års presterlig tjenstgöring, måtte tillstyrka bifall till riksdagens framställning om prebendepastoratens indragning. Efter afslutad diskussion företogos 2:ne voteringar, hvarvid med 39 röster mot 20 d:r Sondens här ofvan antydda förslag antogs till kontraproposition i hufvudvoteringen. Detta förslag segrade ock i slutvoteringen med 37 röster mot 22, hvilka sednare afgåfvos för bifall till utskottets hemställan. Mot det sålunda fattade beslutet anmäldes reservationer af en mängd mötets ledamöter. Eftermiddagens sammanträde. KL. 6—1489) Under detta sammanträde väcktes följande motioner, hvilka dels bordlades, dels till vederbörliga utskott hänvisades, nemligen: af hr Torpadie och d:r Rundgren: om vissa ändringar i kgl. förordningen d. 13 Nov. 1863 angående allmänt kyrkomöte; af d:r Torn: om åtgärder för missionsverksamhetens befordrande; i hvilket afseende föreslagits uppläsande under allmänna gudstjensten af en bön för svenska missionssällskapets verksamhet; införande i psalmboken af psalmer, som härpå borde ega afseende; samt om tillsättande af en särskild komitt för att uppgöra fullständigt förslag till denna verksamhets ändamålsenliga ordnande; at d:r Widen: att få missionsverksamheten förklarad som en kyrkans angelägenhet; af d:r Sonden: att trooch huldhetsed samt embetsoch tjensteed ej må förnyade gånger vederbörande presterskap affordras, äfvensom derom att alla föreskrifter om tjenstebetygs edeliga bestyrkande måtte försvinna; af grefve Stackelberg: att alla i kyrkolag stadgade presteder måtte försvinna samt att prest vid dess invigning till embetet endast bör åläggas ett i ett för allt gällande löfte, afgifvet i den treenige Gudens namn; af d:r Strömberg: om förenkling och förkortning af den uti kyrkolagen föreskrifna prest-ed; af prosten Lyth: om ändring i gällande föreskrifter rörande presterskapets löneinkomster, åsyftande att öfverflytta bestyret med deras indrifvande från presterskapet till vederbörande kronofogdar; af hr V. Rydberg: derom, att alla presterskapet hittills ålagda eder må afskaffas samt i stället afgifvas löften, så formulerade, att de symboliska böckernas underordnade betydelse i forhållande till den heliga skrift framhålles; och af d:r Sandberg: i anledning af lektor Waldenströms vid sednaste Lördags sammanträde väckta motion om förändring i nattvardsformuläret. Uti d:r Sandbergs motion föreslås någon inskränkning och modifiering af lektor Waldenströms förslag om borttagandet af det ständiga upprepandet af distributionsorden vid nattvardens utdelande. Om förändring i Presteden. Motion af V. Rydberg ). En af kvrkang vigtioaste frågar och ss