Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1868, sida 1

Hon begaf sig in till grefvinnan Eleonore och lemnade henne stillatigande brefvet samt tog plats bredvid denna i en fåtölj. Den äldre damen genomläste brefvet under synbart bemödande att beherrska sin sinnesrörelse. Sedan hon hunnit till slutet, fixerade hon svärdottern och sade skarpt: Och sådant tror du om din man — om denne Hugo, som på allt sätt visar dig sin kärlek? På hvilket sätt? skulle jag vilja fråga, sade Hilma modigt. ,Jag har länge nog dolt mina tankar — jag tviflar inte mer på, att han handlar mot mig på ett ovärdigt sätt. Saken måste ändras, om jag inte genast skall skrifva till pappa, berätta alltsammans och bedja honom komma och hemta mig. Detta är mitt bestämda, oryggeliga beslut; jag har alltför länge varit tillbakasatt och negligerad af den, som lofvat mig allt — — ,Alltför länge — fjorton dagar! sade den äldre grefvinnan. E ,Ja, det är alltför länge, i synnerhet då man besinnar, att det är straxt efter giftermålet och i sjelfva Paris, der jag nära nog blifvit ett spektakel för folk, derför att jag varit ute ensam — d. v. s. utan honom. Sådana vulgära uttryck du nyttjar! Det märks minsann — — Och är du ute ensam, när du är med mig? Friherrinnan Silfvercrantz har inte heller länge varit gift, och man ser hennes man sällan tillsammans med henne. Jag skall säga dig, min lilla Hilma, att det är något simpelt i plägseden, att man och hustru alltid uppträda tillsammans. Såå — — jag finner då, att Hugo handlar på det sättet med sin mors samtycke. Det är bra att veta det — jag går då ut och skritver genast till pappa om allt. Dessa ord uttalades med ett uppenbart trots, som stred fullkomligt mot det ödmjuka och undfallande sätt, Hilma hittills iakttagit vis-å-vis sin