Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1868, sida 3

warilla och en godtycklig styrelse beherrska hän delserna, följa de mest motsägande förändringar med sådan hastighet på hvarandra, att tillochmec den bäst underrättade korrespondent synes vare lika litet logisk, som de af honom omtalade bän delserna. För någon tid sedan meddelade jag Er att en kabinettsförändring var nära; i mitt sed: naste bref yttrade jag deremot, att denna kombina. tion fullkomligt strandat, samt att kabinettet Gonzales Bravo blir qvar. Nu har man de factc afstått från hela förslaget om en ministörförändring och om äfven general Concha fortfar att bearbeta drottningen i denna riktning, tror man dock ej att han skall vinna sitt mål, så vida icke en ny anledning till ministörförändring förekommer. För att förstå en del af hvad som nu i Spanien föregår, måste man känna en person, som är gömd bakom kulisserna, men hvilken oinskränkt råder öfver drottning Isabellas vilja. En broder till drottningens gemål offentliggjorde vid slutet a! förra året i Paris ett bref till drottningen, i hvilket bland annat, som anständigheten förbjuder mig att citera, förekom följande: ,,Ed. Maj:ts ära som drottning bjuder oafvisligen, att Ni skiljer Er från dessa ministrar, ty öfverallt utspridas de skandalösaste saker, och publiken, såväl i vårt eget som i fremmande länder, skall omsider blitva öfvertygad, att Ed. Maj:t hängifvit sig åt Marfori, en anförvandt till Narvaez. Denne Marfori var af obekant härkomst, son till en hotellegare i Loja, Narvaez födelseort, och blef svåger med den sistnämnde till följe af ett äktenskap, som sammanhänger med en skandalös historia. Såsom det i Spanien förekommer, blef Marfori 1856 plötsligen utnämnd till civilguvernör i Madrid. I detta embete utmärkte han sig i intet annat afseende än genom grymheter och förföljelser mot de liberala. Då ministeren Narvaez afträdde, afgick Marfori ur tjenst, för att ännu en gång år 1865 uppträda, sedan nämnde minister åter kommit till makten. Från denna tid förskrifver sig hans gunst hos drottningen, och denna gunst antog sådane proportioner, att beståendet af Narvaez minister, till hvilken han hörde, berodde derpå. Efter bertigens af Valencia död och offentliggörandet af det ofvanförmälta brefvet utbytte Marfori sin plats i ministeren med den af palatsintendent, och en gång i besittning af denna plats, blef han ånyo ministerens stöd. Han uppehåller Gonzales Bravo, och denne beviljar honom derföre allt hvad han begär för tillfredsställande af drottningens girighet. Det är en gammal vana af Isabella att af de utaf folket förhatade ministererna, hvilka under en följd af år efterträdt hvarandra, fordra några millioner i förskott. Utan beviljandet af denna begäran, kan ingen ministör qvarstanna. Marfori har bragt denna brandskattning till fulländning. Från honom härrör den försäljning af kronogods, som företogs under den förevändning, att drottningen med en del af den sålunda erhållna summan ville bringa statskassan ur dess förlägenhet. ... Själen i alla dessa kombinationer är Mirfori, likasom han äfven är själen i ministören. Han har aflägsnat generalerna Pavie och Pezuela. Då Gonzales Bravo stod i begrepp att i Escurial inlemna sin afskedsansökan, lät han meddela Pezuela, att han tänkte föreslå honom till efterträdare. Pezuela svarade, att han icke önskade denna utnämning, samt att han icke ens skulle mottaga den, så vida han icke under nio dagar tillförsäkrades oinskränkt makt att skaffa bort alla personer, som vid hofvet stodo honom i vägen. Pezuela dolde icke heller, att han härvid först och främst tänkte på Narfori. Men Marfori är just nu den inflytelserikaste personen, hvilken bjuder öfverallt och så att säga är herre öfver kronan. Man vet icke ännu, huruvida drottningen skall återvända till Madrid. Tre gånger har man frågat henne härom, och hvarje gång har hon gifvit undvikande svar. I palatset tror man, att drottningen afvaktar det af Mon utbedda mötet med kejsar Napoleon; andra tro, att bon atvaktar de betänkliga händelser, som synas oundvikliga. AMERIKA. Utom hvad telegrammen förtäljt om striderna med indianerna i Kansas, berättas följande derifrån: , Indianerna i Kansas, till hvilkas fördrifvande presidenten Johnson nyligen gitvit befallning, hade dödat ett antal hvita kolonister samt misshandlat eller bortsläpat deras hustrur och barn. Mera än 200 personer hafva förlorat all sin egendom. Visserligen voro kolonisterna sjelfva till en del skuld till dessa anfall, enär de med våld ville tillskansa sig jord, som tillhörde indianerna. Dagens post, MPVSET ANN j