ska förbundets förfogande, och tyvärr blir, efter allt utseende, förbundet ännu länge försatt i den nödvändigheten att släpa med sig denna fruktansvärda rustning på sin kropp. Nej, jag vill heldre tala om de ansträngningar, hvilka förbundet gjort för att fullborda sin inre inrättning och hinna målet för sin skapelse nämre, Det första, som dervid framträder för vår blick, är förbundets sträfvande att betvinga och oskadliggöra de framstegsfiendtliga elementerna inom sitt område. Detta är nödvändigt för att åt alla de förbundet tillhörande skapa, om ock ej öfverallt samma lag, så dock lika lagprinciper, lika rätt. Det är härvidlag icke ensamt fråga om Mecklenburg, som ännu fullkomligt satt fast i medeltiden, ej heller endast om några smärre områden i bjertat af förbundet, der den nakna absolutismen ännu förstod att skjuta underliga skott, utan hufvudsakligen äfven om Preussen, der herrehuset sätter sin ära och sin stolthet uti att negera allt framåtskridande och att vid den moderna tidens bevingade hjul fästa sitt feodala inflytandes Plytyneder. Förbundet är för grefve Bismarck ett välkommet instrument, för att krossa detta herrehusets inflytande. Så har redan en följd af förbundslagar uppstått företrädesvis derigenom, att de, inskränkta till Preussen, skulle ha förkastats af herrehuset. Bland dessa lagar bör i främsta rummet omnämnas den af den 8 Juli innev. år rörande de stående yrkenas bedrifvande. Den är otvifvelaktigt den vigtigaste och mest ingripande af alla de lagar, som ha förbundet att tacka för sitt ursprung, och den förtjevar så mycket mera att nämnas, som den — efter ett misslyckadt försök af förbundsrådet att skapa en vidlyftig och invecklad, men just derför fullkomligt otillfredsställande, yrkesförordning — framgått ur det nordtyska parlamentets sköte. Lagen är mycket kort och temligen enkel. Den upphäfver endast alla de inskränkningar, hvilka yrkena hittills ännu voro underkastade, isynnerhet skråens och köpmannaföreningarnes rätt att utesluta andra från idkandet af ett yrke, samt vidare föreskriften att före utöfvandet af ett sådant aflägga åtskilliga kompetensprof etc, Dylika bevis på kompetens äro hädanefter endast föreskrifna för läkare, apotekare, barnmorskor, advokater, notarier, fartygsbefälhafvare, styrmän och lotsar. Det kunde synas i någon mån betänkligt, att äfven byggnadsyrket hädanefter får idkas utan serskilt aflagda prof. Ängsliga personer hysa också i sjelfva verket den farhågan, att för framtiden ej mera något hus kommer att byggas med iakttagande af de vanliga säkerhetsåtgärderna; de se redan de nya byggnaderna sammanstörta öfver sina hufvuden. I detta hänseende måste man framhålla, att vi, vid alla de prof våra tekniker varit underkastade, ändå alldeles icke varit betryggade för det totala instörtandet af mycket konstmessigt byggda hus. Vi i Berlin ha just härutinnan under de sednaste åren haft mycket sorgliga erfarenheter. För öfrigt utfördes redan nu i stora städer de flesta byggnader af oexaminerade tekniker; ,, mästarne lånade endast inför polisen sina namn till företagen. Lagen at den 8 Juli har således i detta afseende endast sanktionerat en bestående praxis. — Vida mer ingripande blir följderna af lagen beträffande handtverkarnes förhållanden. Redan nu bedrifves förfärdigandet af handtverksvaror i många fall fabriksmessigt: klädoch skodonsfabriker etc. äro vanliga företeelser. Hädanefter kan detta slag af grossindustri öfverallt obehindradt få utveckla sig. Det är knappt att betvifla, att handtverksståndet härigenom måste komma att nedryckas från sin hittillsvarande stolta höjd och absorberas. Ny näring har lemnats åt striden mellan kapital och arbete. Men — och detta är det väsentliga — allmänheten skall finna sig väl utaf följderna af den nya lagen. Hvad handtverkarne beträffar, så lära de nödgas söka sin räddning i associationen, och det skall visa sig, huruvida ,,skråen och ,,embetena, hvilkas bibehållande nu mera än någonsin i handtverksståndets intresse protegeras afregeringarne, kunna hoppassa sig med den nya tiden, eller om detta stånds välgång uteslutande hvilar på kooperativ-verksamheten, detta aframtidens skrå. En annan lag har till syfte att i Nordtyskland införa lika mått och vigt. Från och med den 1 Januari 1872 komma vi att mäta och väga med meter och gramm, alltså efter fransyska enheter. Nordtyska förbundet har således föregått med godt exempel, för att i hela Europa åstadkomma en likhet i mått och vigt. Detsamma vore mycket att önska i afseende på myn