Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1868, sida 2

tolk försummade ej att berätta, att detta var Europas rikaste man. På bonden, som sjelf var en af de rikaste i sin bygd, syntes detta ej göra något synnerligt intryck, men han ville ändå visa sin kollega den hedern att låta honom så köra hans egen fåle. Denne spändes framför de engelska resandes vanliga befordringsmedel, en karriol, men egaren gick fram till Rothschild och sade till honom: , Det är en ung häst, som ej tål ett enda rapp af piskan. Tolken var ej så flink att öfversätta dessa ord för sin herre, som han varit att berätta bonden, att detta var Europas rikaste man. Rothschild satte sig upp i karriolen och gaf hästen ett rapp; denne satte nu rasande i väg, men egaren, som kände sin häst, passade på och grep honom i tyglarne, i det han upprepade, att piskan ej finge användas. Tolken öfversatte det ej heller denna gång. Mannen släppte hästen, Rothschild gaf den åter ett rapp, men nu med den påföljd, att hästen slet seldonet i tusen bitar och sparkade karriolen i stycken. Rothschild låg på marken, men reste sig oskadad; bonden sprang nu förbittrad fram, fattade Europas rikaste man i rockkragen och ruskade honom dugtigt. ,Jag sade dig ju, att du ej fick slå hästen! skrek han. Baronen visade sig vid detta tillfälle såsom den fine verldsmannen: långtifrån att förtörnas, antog han genast, att ett missförstånd här måste ega rum; han kallade till sig sin tolk och fick nu den förklaring, som denne förut bordt lemna. Tolken, men icke hästens med skäl vredgade egare, fick nu umgälla baronens billiga harm. Det är verkligen första gången, berättade denne, ,,som någon på mina resor rundtom Europa fattat mig i rockkragen och skakat mig. Här råder nu mycken stillhet i det offentliga och privata lifvet; de kungliges ankomst, som emotses med glädje, och storthingets öppnande om 3 veckor, jemte vår eleganta publiks inflyttning från dess landställen skall åstadkomma mera lif.