moster, hvilken hon efter sammanträffandet talat så litet med, och den goda frun skulle råda henne. Föräldrarnas tanke om saken kände hon redan. Engelsmannen var gladare, än han varit, innan tillbudet till olyckshändelsen inträffat. Han talade med Alma väl ej lifligt, men dock så, att han fängslade hennes uppmärksamhet; det var något kärnrikt och tänkvärdt i hvad han sade, om ock åtskilligt klang något excentriskt. Professorn antecknade emellertid gjorda iakttagelser i sin annotationsbok. Sedan det lilla sällskapet intagit sin middag, anträddes återresan. I kupben satt Alma bredvid professorn åter lifligt samtalande med denne, ung der det att lorden talade med Ebba om förslager till förbättring af de lägre folkklassernas ställning, som förekommit vid det möte, hvilket nyligen hållits af , National association for promotion of social science — ett sällskap, hvaraf han var en verksam medlem. Ebba gjorde kloka anmärkningar rörande ett par förslager, och lorden lyssnade till hennes invändningar med synbart intresse, och han lofvade henne, att han, vid nästa möte, skulle framställa dessa som sina egna. Fru C5 betraktade tankfullt engelsmannen, hvars böjelse för hennes intagande systerdotter redan allmänt observerades, och grefvinnan Odelerantz d. ä. samtalade med brukspatron Stålhjelm om nytt och gammalt, under det att hennes blickar röjde, att hon noga uppmärksammade Alma och hennes interlokutör. De tre öfriga damerna i sällskapet skulle varit sömniga, om ej den korpulente baronen och hans vackra frus lifliga konversation och friska skratt hållit dem vakna.