Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1868, sida 2

röfva Björnson hela hans hittillsvarande popularitet. Bildhuggaren Bergslien har nu fullbordat en större modell till Carl Johans-monumentet, hvilken, om den än ej kan betraktas såsom ett konstverk af aldraförsta rangen, likväl är ett så lyckadt och sannt artistiskt arbete, att det är en allmän önskan, att beställningen må uppdragas åt Bergslien. En annan af våra bildhuggare, Borch, har i Köpenhamn modellerat konung Carl Johan på en sig stegrande häst, som Björnson, men ingen annan, finner böra föredragas, och Björnson bombarderar nu i det af honom redigerade Folkbladet med grofva uppsatser mot Bergsliens modell, hvilken han dock ej förmår skada, emedan hans insinuationer äro af alltför simpel extraktion, osanna och alldeles blottade på insigt i konstens väsende. .Likasom det sålundak — säger en af våra småtidningar skämtande — ,i afseende på direktören är fråga om , att vara eller icke vara, så hör äfven vår orkesters tillvaro eller icke-tillvaro till de saker, som ligga ,i gudarnes knäk. Man har ännu dess ,, strike från i somras — då den plötsligt vägrade att biträda den italienska operan, så framt den ej erhölle full säkerhet för hela sitt sommargage, hvilket, såsom förut meddelats, ledde till hela orkesterpersonalens uppsägande — i så friskt minne, att publiken svårligen skulle bli serdeles förvånad, om den erfore, att äfven skådespelarne vore putsveg och att hela teatern fugit i luften. En sådan luftresa ser det verkligen ut som om teatern skulle komma att företaga, då det synes omöjligt, att den länge kan klarera sig från sina förbindelser till sina kreditorer, som pressa den, så att en konkurs tyckes vara nära förestående. Publiken, som älskar sin teater och som under de 31 år den existerat ständigt understödt den med frivilliga bidrag samt genom att efterskänka sina fordringar, emottager underrättelsen om dess dåliga ställning med stort lugn. ,,Om det finnes någon inrättning i verlden, säger man, ,som kan jemföras med fogeln Phoenix, så är det i sanning Christiania teater, som haft minst 10 farliga kriser, men alltid lyckligt genomgått dem alla; så skall det äfven gå denna gång. Men medlen till dess räddning kan likväl ingen uppgifva. De flesta synas antaga, att Björnson till slut kommer att öfvertaga ledningen. Emellertid spelas 4 gånger i veckan, idel gamla stycken och för klena hus. Att nedläggandet af den norsk-engelska telegrafkabeln ej kan försiggå i år, efter det saken redan avancerat så långt, att fabrikationen af kabeln begynts och att fabrikanten, mr Henley i London, som tillika är den störste aktieegaren i detta företag, vid dagliga böter var förpligtad att nedlägga kabeln på bestämd tid redan i år, synes oförklarligt och väcker stort missnöje här i staden. Samtidigt härmed heter det nemligen, att vår telegrafkabel blifvit öfverlåten åt våra konkurrenter, det dansk-engelska bolaget, som just i dessa dagar bringar till stånd sin nya ledning från England till Danmark och sedan till Ryssland, medan det lofvas, att mr Henley 1 vinter skall förtärdiga en ännu bättre kabel till oss, som skall dragas mellan Skotland och Norge nästa vår. Det hela ser så misstänkt ut, att många antaga, det danskarne, likasom minst två gånger förat, nu ånyo gjort vårt företag om intet. Direktionen har ännu ej låtit afhöra sig i saken, utan förbehållit sig att meddela sina upplysningar åt aktieegarne vid en bolagsstämma på Christiania börs om en veckas tid. Den otåliga allmänheten får intilldess suspendera sin dom. Likasom flyttfoglarne, börja nu de skaror af engelska och amerikanska turister, hvilka under de tre sommarmånaderna genomströfvat vårt land ända till Nordkap, infinna sig här i staden för att begifva sig hem igen. Franska och tyska resande göra kortare turer, knappt längre upp än till Throndbjem. Alla hemföra sina äfventyr från detta ,,halfbarbariska land, hvilket likväl måste ha sin stora dragningskraft, alldenstund de, som engång besökt det, alltid snart återvända dit, så t. ex. den preussiske generallöjtnanten Schweinitz efter endast ett par månaders frånvaro; han är nu på en tur i Thelemarken. En allmän klagan af-alla de engelsmän, med hvilka man talar, är, att i denna sommar varit ovanligt litet fisk att få i elfvar och insjöar. — Baron Rothschild från Paris berättade under skratt, att han blifvit ordentligt genomruskad af norska näfvar. Han inkom på en gård i Guldbrandsdalen för att få skiufs. och hang familj stå på bar backe, ty af sina litterära arbeten kan han ej lefva. Ännu en annan sak häller på att be