Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1868, sida 2

tj den; anförde exempel från andra länder, huru det der finnes assuransföreningar, der t. o. m. sjömän1 I nens klädespersedlar kunna assureras, samt medI delade, att för saken intresserade personer lofvat SI taga närmare kännedom om sädane i utlandet betintliga föreningar. : Asaåh Larsson (från Gullholmen) instämde i de slaf hr Bundsen uttryckta åsigterna samt medgaf i den stora nödvändigheten af assuransföreningarUr v. Yhlen upplyste, att medeltalet af förlut sterna utaf farkoster och redskaper under de sed1 I naste trenne åren varit 25,000 å 30,000 rdr, samt att de 120 båtar med fiskredskaper, som för närvarande borde ingå i den ifrågasatta assuransförtleningen, kunna uppskattas till 600,000 rdr. Tal. fltörenade sig med hr Bundsen och Isak Larsson i I derom, att inga andra fiskare skulle ega rätt till , ersättning, än de, som hafva sina farkoster och a redskaper assurerade, samt föreslog, att mötet anstingen sjelft måtte utse en komite, eller också ingå till konungens befallningshafvande om utseende af en sådan, som skulle anmodas att uppgöra förslag till reglemente till en assuransförening för fiskredskap och farkoster. Salteri-idkaren Olof Berndtson ansåg vigtigt att, om en förening komme till stånd, några personer på hvarje fiskläge granskade uppgifterna om värdet af de försäkrade föremålen, innan fiskefartygen om våren begåfvo sig ut på fiske. Sedan flera af fiskrarne framhållit önskvärdheten utaf de framställda förslagens utförande, beslöt mötet, på af hr ordföranden gjord framställning, att hos konungens befallningshafvande anhålla, det en komit måtte utses, hvilken hade att utarbeta förslag till en assuransförening för fiskredskaper och farkoster. 2. Uvilka fel begås vid behandling af den Bohuslänska bankfisken, och huru införa en fullt ändamålsenlig beredning af densamma? Hr Olof Berndtson medgaf, att fel begås vid bankfiskens behandling, men trodde, att dessa — åtminstone till en del — bero på, att proportionen i priset för bättre eller sämre vara icke uppmuntrar till bättre beredning. Hr v. Yhlen påminde om de ansträngningar, ssom blitvit gjorda för en bättre fiskberedning samt som de förluster, som härför skett. Att dessa anssträngningar och bemödanden dock haft goda verkhningar torde bevisas bäst deraf, att icke mindre san 20 fartyg i år saltat fisken ombord. Hos fiskrarne synes nu den allmänna meningen hafva fatstat den stora vigten af ombordsaltningen. Tal sansåg nödigt att särskilja fiskarens och salteri sidkarens yrken. Den förstnämnde tillkomme fiskens första behandling, hvilken torde vara den aldrayigtigaste. Hvad Salteri-idkarens behandling af fisken angår, torde den böra alldeles öfverlennas åt hans eget intresse, och detta måste rätta sig efter konsumenternas fordringar. Politimester Thuresen (från Laurvig) omnämnde, huru vid fiskeriutstallningarne i Aalesund och Bergen det första priset icke kunnat lemnas för någon svensk fisk, hvilken icke tillfredsställde den utländska marknaden, samt framhöll nödvändigheten utaf fiskens slagtning. I fiskens fläckning ansåg tal. svenskarne stå framför norrmännen, icke så i torkningen och saltningen. Ofta begagna de svenska fiskrarne förmycket salt, hvarigenom fisken blir svår att få torr; ofta är han för hastigt torkad, då skorpa bildas och fisken har svårt att hålla sig. Tal. framhöll — i likhet med hr v. Iblen — vigten af att särskilja fiskarens och salteri-idkarens yrken, samt meddelade, att vid de förenämnde begge norska fiskeriutställningarne intog den skottska och den isländska fisken första rummet. Mötet beslöt, att diskussionen skulle anses utgöra svaret på denna fråga. 3. Hvilka åtgärder kunna vidtagas för att befrämja bankfisket? Herr v. Yhlen framhöll den stora förtjenst, som tillkommer bröderna Larsson för det initiativ, de tagit för bedrifvande af bankfiske på Storeggen. Upptäckandet af andra fiskebankar hade icke Iyckats så väl. Då emellertid Storeggen icke kan — så vinstgifsande fisket der än är — lemna utrymme åt de sig oupphörligt ökande fiskefarkosterna, torde första vilkoret för bankfiskets befrämjande vara: att efterforska andra fiskebankar. Då fisket alltmer och mer börjat bedrifvas på aflägsna farvatten, äro fiskrarne numera i behof af långt större nautisk skicklighet, än förr, och detta har äfven hos fiskrarne sjeltva gifvit sig tillkänna derigenom, att den privata navigationsskola, som ömsevis varit i Lysekil, Fiskebäckskil och på Mollösund, varit talrikt besökt. Det andra vilkoret torde således vara: Navigationsskolor i skärgården. Dernäst är för bankfiskets befrämjande nödigt: att de förut diskuterade assuransföreningarne komma till stånd, samt att associationer bildas för bedrifvande at fiske på aflägse farvatten, på det för sådant fiske nödiga större och starkare farkoster måtte kunna åstadkommas. Politimester Thuresen fästade uppmärksamheten på, att Norges storting beviljat anslag för undersökningar af fiskbankar. I afseende på afsättningen vore nödigt att förskaffa sådan på nära håll från fiskeplatsen, så vida icke ångfartyg vore att disponera för transporterandet af fisken. C. Larsson (från Sotenäs) uttalade behofvet för fiskrarne af större nautisk kunskap och hemställde, huruvida likväl icke den kunde åt dem meddelas i folkskolorna. Isak Larsson trodde fiskrarne ega fullkomligt nog af sådan kunskap. På af herr v. Yhlen framställd fråga, huruvida fiskrarne icke ansågo, att bristen på nautiska kunskaper varit en af orsakerna till den stora olycka, som i år drabbat Grafverna, besvarades denna fråi ga utaf flertalet af de närvarande fiskrarne med ja, och uttalade de sig för önskvärdheten af, att tillfälle bereddes fiskrarne att erhålla undervisning i navigation. Herr ordföranden framhöll, huru folkskolans ändamäl är ett helt annat än meddelande af undervisning i något så specielt som navigationsvetenskapen, samt huru den vanliga skolåldern icke lämpade sig derför. Skolor i skärgården, motsvarande de danska folkhögskolorna, men der navigation vore ett hufvudämne, och der unga män vid omkring eller öfver 20 års ålder undervisades