Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1868, sida 2

en afgjord obenägenhet för att, som han uttryckte sig, ,vanka omkring på teatrar, musåer och andra ställen, dit resande vanligen begifva sig och följden hade blifvit, att hans friherrinna vari oftast ute i andras sällskap. Emellertid hade äfven för denne genomblaserade personlighet de ensliga aftnarne på hotellet blifvit för långa, och han hade fallit på den ljusa idåen att besöka er spelklubb, när hans hustru var borta, då han funnit att korten voro det enda, som kunde sätta li i honom. Man fann detta nu genast, så snart han slagit sig ned vid ett bord. De slappa dragen lifvades och fingo mera uttryck, än de någonsin annars hade, de matta ögonen började att sträla, det blef kraft i hållning och rörelser — kort sagdt, en verklig metamorfos hade försiggått med den lefnadströtte officeren. Vi gå ända derhän att påstå, det han spelade med verklig passion, så underligt det kan låta. Han tappade ständigt, och detta eggade honom till nya försök. Olyckligtvis räckte den lifvade stämningen blott så länge han satt vid spelbordet; när han kom hem, sjönko intresset och rörligheten under nollpunkten, och en slapphet, ännu mycket fullständigare än den vanliga, visade, att den tillfälliga själsspänningen var förbi, och att reaktionen inträdt. Och denne man var den vinst, som den rika, vackra och goda, ehuru litet enfaldiga Euphrosyne erhållit i äktenskapets stora lotteri! Han hade älskat henne alltifrån sin barndom, påstod han, och på sätt och vis hade han rätt deri. Emellertid passerade han den tid, han tillbragte i hennes närhet, med att ligga på en soffa och skiftesvis gäspa och röka cigarr, och han kunde icke sägas lefva oftare, än då han befann sig på spelklubben. Lindenstråle satte sig vid ett bord, för att ge den vid spelborden residerande gudinnan tillfälle att göra honom till millionär. Det tycktes också, som om hon varit honom gunstig, ty guldet fram