Tiskerimötet i Lysekil. (Bref till H.-T.) Tredje dagen var — enligt programmet — bestämd till diskussion af de framställda frågorna samt till utdelning af de tilldömda priserna. Diskussionen börjades med frågan: 1. Aro assuransföreningar af redskap och farkoster nyttiga för fiskrarne? Om så är, huru åstadkomma sådane? Tullinspektor Bundsen ansåg, på grund af sin 3:äriga erfarenhet om de försök, som i sagde syfte blifvit gjorda, att den enskilda företagsamheten härvidlag icke vore tillräcklig, utan att det allmänna måste komma till hjelp. Tal. påminde om, huru det redan nu finnes en fond, hvars 8 1 föreskrifver, att den först och främst skall användas till understöd åt fiskare för deras af våda förlorade redskaper och farkoster. Denna föreskrift har emellertid ej blifvit följd. Staten lemnar äfven ärligen ersättning för dylika förluster. Om Landstinget och Hushållningssällskapet hvartdera lemnade ett årligt anslag till samma ändamål, så erhölls härigenom, tillsammans med de förenämnda redan befintliga resurserna, ett ganska vackert belopp, af hvilket dock aldrig borde lemnas ersättningar för andra förluster, än åt sådane fiskare, som inginge i den assuransförening, som är högligen önskvärd. Fiskrarnes årliga afgifter skulle säkerligen icke behöfva blifva högre än 2 procent af försäkringssumman, äfven om man tager i betraktande den reservfond, som borde bildas. Hr Pettersson (från Uddevalla) ansåg, det icke på långt när så höga premier skulle blifva af nö