Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1868, sida 2

Article Image
mästarinnan, grefvinnan Bonde infunnit sig för att uppvakta H. M:t. Ifrån Gnesta station återvände II. M:t till Tullgarn, dit H. M:t uti högönsklig välmåga anlände samma afton. — Nordpolsexpeditionen. ,,Aftonbladet meddelar följande utdrag ur ett bref från kapten v. Otter, dateradt Green Harbour, Spetsbergen d. 2 Aug. 1868: — — — — — Hittills har vår färd varit både angenäm och lycklig, hvilket vi alla hoppas skall fortfara, ehuru vi ännu icke hunnit mer än t och jemnt vår resas början. Endast en motng ha vi haft, nemligen att från Spetsbergens ydkap icke kunna komma ostligare till Tusenarne, hvilken önskan strandade mot en tät drifismassa. Då vädret var nästan stillt, försökte jag under 5 å 6 timmars tid att komma igenom den tjocka ismassan; men ju djupare jag kom in i den, desto mer sammanpackad var den, och då tiden derjemte var dyrbar, nödgades jag slutligen öfvergifva försöket. Professor Nordenskiölds först uppgjorda program följdes derföre, nemligen att först besöka Spetsbergens vestkust, och i enlighet dermed gingo vi till Isfjorden. Uppehållet å Bear-Island inskränkte sig till fem dagar. Nordenskiöld hade önskat att först komma i land på nordsidan af ön, men som hård nordlig vind med hög sjö var rådande, ansåg jag det svårt att under sådana förhällanden ä en för alla okänd kust med pålandsvind landsätta vetenskapsmännen med den betydliga qvantitet saker, som de skulle ha med sig, hvarföre jag i stället ankrade i Sydhamnen. Sedan alla saker der kommit i land, gick jag åter till sjös för att loda. Jag låg ute öfver natten, men andra dagen måste jag återvända till följd af hård vestlig vind. När jag nu sökte ankarsättning, gick jag in der jag såg vatten falla ut, och hade lyckan när jag landade icke blott att finna färskt vatten, hvarmed jag fyllde förrådet, utan ock stenkol och drifved. Under det löjtnant Palander fyllde vatten, gjorde jag några ortbestämmelser. Af stenkolen hunno vi ej medtaga mer än 10 säckar. Blandade med andra kol äro de ganska bra, men äro temligen bituminösa och kaka sig på rosterna. Jag hoppas den tur, Nordenskiöld synes ega, oafbrutet skall fortfara. Samma dag vi lågo i nyssnämnda vik och fyllde vatten hade han med sin handtlangare begifvit sig in åt ön för att landvägen komma till dess nordsida, hvarest vintern emellan 1865 och 1866 en skälfångare hade bygt en stuga, hvari han tillbringat hela vintern. Nordenskiöld tänkte der slå sig ned några dagar. Efter sju timmars besvärlig vandring fick han se oss till ankars i viken, och ansträngd som han var blef han glad att få komma ombord till oss. Efter hvad vi nu veta, hade han haft mer än fyra timmars väg qvar, ty ön är omkring tre gånger längre än hvad föregående undersökningar gifvit anledning förmoda. Följande dagen gick jag med Sofia till den efterlängtade Nordhamnen. Vi uppmätte densamma, hvarefter vi återgingo till Sydhamnen. Endast undantagsvis har vädret varit sådant, att jag vid Bear-Islands ankarsättningar kunnat ligga utan ånga uppe, ty hålbottnen är ytterst dålig, hvarjemte tidvattnet löper med två mils fart. Hela vägen från Tromsö och hit till Spetsbergen har jag reguliert lodat, och böra dessa lodningar blifva ganska intressanta. Ingenstädes fanns större djup än 300 famnar, och i närheten af Spetsbergen, d. v. s. på 20 mils afstånd derifrån och fram dit, varierade djupet oupphörligt från 30 till 180 famnar. Jag har låtit göra en inrättning, medelst hvilken lodet inhalas med ångkraft, hvarigenom mycken lättnad vinnes för den fåtaliga besättningen. Såvidt jag kan märka, är belåtenheten allmän ombord. Visst är det ibland en liten kollision emellan å ena sidan sjöofficerns sträfvan att hålla rena däck m. m. samt det på sjön antagna bruket att Söndagen för besättningen om möjligt skall vara en hvilodag — och å den andra vetenskapsmännens önskningar att oafbrutet arbeta åt sitt mål; men med ömsesidiga små eftergifter går allt bra, och ett godt förhållande är rådande. Herrarne Palliser, hvilkas färd till Spetsbergen säkerligen varit omnämnd i svenska tidningarne, komma i morgon med sin yacht hit och spisa middag hos oss, hvarefter vi gå till Advent-Bay, hvarest vi hoppas träffa markisen af Hastings, som med sin yacht om några dagar går till Norge och med hvilken vi hoppas kunna sända bref hem. Hrr Palliser hafva varit så långt nordvart som 80 30), utan att der hafva sett annat än öppet isfritt vatten, hvilket ju låter godt för oss. Vår afsigt är nu att gå nord hän och besöka Kings-Bay med flera ställen, samt vidare antingen till Gillis-land eller Grönland, beroende af omständigheterna, innan vi i Kobb-Bay aflemna våra hemvändande reskamrater, och vi sjelfva sedan styra rätt Nord! — Folhhögskola i Östergötland. A-Bmeddelar, att, utom de två förut omnämnda folkhögsholorna vid Åkarp och Önnestad, en tredje kommer att instundande 1 November öppnas i Herrestads socken och by, trefjerdedels mil söder om Wadstena. Skolans föreståndare blir fil. d:r O. W. Ålund. — Nytt ångfartyg. I N. D. A. läses sistl. Tisdag: I går vid middagstiden gick af stapeln från ingeniör W. Lindbergs mekaniska verkstad ett nytt ångfartyg, som i dopet erhöll namnet -.,Nyttig. Ängfariyget är bygdt för Söderhamns ångbogseringsbolag och är afsedt hufvudsakligast till bogsering af fartyg och pråmar i Söderhamns skärgård, men äfven inredt med salong akterut samt lastrum, hvarigenom det kan vid behof användar både för godstransport och att föra passagerare. Fartygets dimensioner äro: 90 fots längd i vattenlinien, 18 fofs bredd och 7 fot-10 tums djupgående med intaget bränsle och inventarier. Det erhåller 60 hästars ångmachiner, bränslebesparande och ekonomiska i likhet med härstädes på sednare åren tillverkade. Fartyget anses om 14 dagar kunna blifva komplett tärdigt att levereras till bolaget. Aflöpningen gick särdeles jemnt och vackert. — Böter ådömda för ,religionsbrott.. Nyhetsbladet för den 31 Augusti meddelar följande: 1. För sammankomst under ,gudstjenstents Som bekant, beslöt redan 1867 års riksdag, att: afskaffa förbudet mot särskilta sammankosister till andaktsöfning ,,å tid, då allmän gudstjenst i församlingen förrättas. Medan nu riksdagens beslut hvilar i väntan på kyrkomötets afgörande, fortfar lagen att tillämpas. En mjölnare C. A.

3 september 1868, sida 2

Thumbnail