Carlsson på Munsön har nemligen blifvit ådöm och redan utbetalt 50 (femtio) rdr böter, för de han förliden vinter upplåtit sitt hus till samman: komst ,,å tid, då den ej hållas må. Öfverskri dandet af den tillåtna tiden inpå den, då ,,allmär gudstjenst förrättades, härledde sig från mannen föreställning, att det nämnda stadgandet genou riksdagens beslut förlorat laga kratt. Ovedersägligen är det en sorglig begreppsförvirring i Sverges lagar, att medan betraktelse a Guds ord på hvilodagen på privilegieradt rum ocl af privilegierad person af lagen fastställes såson en borgerlig dygd, samma handling — och hven vågar påstå att icke den senare varit till lik: stort gagn för åhörarne? — af lagen stämplas så som ett brott. Det är sådana skärande motsägel ser i lagarne, som åstadkomma den ringaktnint af lag i sin helhet, som är ett så vådligt sambälls ondt i vårt kära fosterland. Måtte kyrkomöte stadfästa riksdagens beslut! 2. För utötvande af lärareverksamhet emo kyrkorådets förbud har kolportören C. E. Maln af Aska häradsrätt genom utslag af den 8 sist lidne Juni blifvit dömd till 60 (sextio) rdr bötei rtill tveskiftes mellan åklagaren och socknens fattiga. I utslaget framhålles särskilt, ,,att svaranden erkänt sig vara baptist och uppträdt vid sins trosförvandters sammankomster till andaktsöfning inom Motala församling, utan att trosförvandterns erhållit Kongl. Maj:ts tillstånd att utgöra egen för samling. Det skulle deraf vilja synas, som vore assigter från statskyrkans sida att genom dylika våldsåt. gärder söka förmå dissenters att enligt föreskrif, ten i kongl. förordningen af den 23 Oktober 186( angående fremmande trosbekännare och deras re: ligionsöfning ingå till Kongl. Maj:t med ansökar att få bilda församlingar. Men en blick på denn: lag öfvertygar dem snart, att de derigenom skulle utsätta sig för ännu talrikare anklagelser, ännt drygare böter och längre fängelse. Om en dis senterpredikant blott vågade sig utom bönehur eller kyrkogård för att förkunna evangelium, vore han genast hemfallen till böter eller fängelse, och ej först under de vilkor, hvarunder sådant nu drabbar honom. Det är ej heller ett lagbrott emot nämnda förordning att ej göra en sådan ansökan, då lager lemnar rum för personer att både tro och bekänna hvad som helst, men ändock uttryckligen förkla: rar dem för medlemmar af svenska kyrkan (se 14). Och för sådanas utträde uppställas så svårs vilkor, att afsigten tydligen är att förmå dem at oaktadt sin afvikande ötvertygelse förblifva med: lemmar till namnet af statskyrkan.