Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1868, sida 3

tiderymd af omkring ett och ett halft ärtusende emellan sig. Kunskap om denna höga motsvarighetslära samt om tolkningen efter densamma kan inhemtas af det innehållsrika arbete vi härmed hafva nöjet anmäla. Dess författarinna har under en lång lefnad mycket verkat uti Ljusets tjenst, dels genom utgifna skrifter, dels genom praktisk verksamhet uti den sanna menniskokärlekens syfte. Sina djupa insigter uti det bibliska ordet och dess tolkning efter motsvarighetslärans grunder har hon, som tydligen synes, samlade framlagt uti detta nu mer fullständiga arbete, hvilket hon lika litet som alla föregående, större eller mindre, har med sitt namn illustrerat, men som dock detta förutan genast låter sig igenkänna. Det är förnämligast skrifvet till ledning och uppbyggelse för dem, som erkänna nya kyrkans lära såsom innehållande ett klarare ljus än förut varit sedt, men kan ock gifva mången tänkvärd sanning till dem af den gamla kyrkan, som fördomsfritt endast söka sanningens ljus, utan särskildt afseende på om det kommer ifrån dess eget läger eller från en i ädel afsigt rivaliserande medbroders. Derför draga vi också ej i betänkande att på det varmaste förorda detta arbete äfven hos dem, som af själ och hjerta bekänna den , dogmatiska kristendomen, visse om att det åtminstone skall ställa den så underlägset medräflande nykyrkan uti en förmånligare dager och för densamma bereda en större fördragsamhet, sådan ock den rena kristendomen bjuder. Arbetet innehåller förklaring af så väl de gamla perikoperna, som de nya högmässotexterna, så väl hvar för sig, som sammanhanget dem emellan, och detta så fördeladt, att Söndagens texter skola gifva imne för en andaktsstund under hvarje af den ingångna veckans dagar, en plan. som dock uti de tvenne sista häftena måst öfvergifvas, emedan arbetet blef vidlyftigare än förläggaren ville medgifva, och sålunda måste i fortsättningen så vidt möjligt förkortas. Det föregås uti första häftet af en inledning af kärnfullt innehåll. der den med nya kyrkans grunder obekante läsaren kan se från hvilka sanningar den läran utgår, sanningar som väl tåla både teologens och filosofens granskning och måhända skall mången granskare, som gifver sig tid att se något djupare in, och ej dömer efter den hastigt öfverskådade ytan, emot sin förmodan finna sig ej kunnå annat än gilla hvad denna obekanta, at mången på afstånd så misstänksamt sedda nya lära innehåller. Huru än omdömet från de oliktänkande må utfalla, eller om de ens fästa något afseende vid denna i deras ögon kanske nog obetydliga skrift, kunna dock de likänkande ej annat än frambära till der ädla författarinnan sina varmaste tacksägelser för dess nit och möda och de sköns sanningar hon uttalat. Må äfven detta hennes arbete uti sin himmelske Herre: tjenst af Honom välsignas med rika frukter