Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1868, sida 3

Strödda tankar i ett tänkvärdigt ämne. (Af en 65-åring.) I hrad vi kalla tidens begynnelse hade den Allsmaktige en stor, en omätlig tanke; vi kalla den universum, det skapade verldsalltet. Antag, att du kunde ställa dig någonstädes derutom och e millioner verldar, årtusende efter årtusende, retsa i sina oföränderliga banor; — kan du väl tro, att, inom denna rymd, hvars början och slut, hvars yttersta gränser ingen menniskotanke är näktig att fatta, du skulle kunna finna en enda punkt, der icke lifvet, rörelsen, företeelserna bestämmas af allmakten, allvisheten, allgodheten? Jag tror det icke.