Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1868, sida 3

in 150 78. Diskonto 2!, proc. Fondmarknaden var stilla. Kaffe lugnt. Spanmålsmarknaden var som i går. LIVERPOOL d. 1 Sept. I går omattes 15,000 balar bomull. Priset å liddl. Upland 112; d. — Litteratur. Red:n har mottagit efterföljande anmäan af ett arbete på den ,, Nya kyrkans omåde, tydligen författad af en god vän till lenna kyrka: Om Lif och Ljus, dagliga betraktelser srer svenska kyrkans gamla och nya Eraneliska predikotexter. 7 häften. Gefle och Jöteborg, C. P. Blomberg, 1862—1867. Detta lika anspråkslösa som värderika ubete afhandlar de för svenska kyrkan mtagna predikotexter, såväl gamla som wa, med exegetisk uttydning efter den . k. nya kyrkans grundsatser och tolktngssätt. Dess grundsats är nemligen ut uti den Hel. Skrift se icke allenast less bokstafsmening, och ej ens företrälesvis denna, utan sastmer dess andliga nening, såsom innehållande det djupa yrdaförståndet deraf. För mången anses letta ännu såsom alltför nytt, ehuru relan ett århundrade gammalt, och deraf nindre värdt att lyssna till; men just ett ubete sådant som det nu ifrågavarande ir synnerligen egnadt till att praktiskt ippna bekantskapen med denna tolkning. Man menar att det Gudomliga Ordet skall, liksom mensklig lag, förstås efer ordameningen; och detta är viserligen rätt, i så måtto nemligen, att yrdameningen måste på det trognaste idhållas, en sak som särskildt bibelöfverättaro må lägga på hjertat, just för att lerutur kunna hämta så mycket af dess yuttömliga djup, som det kan vara en lödlig förunnadt att fatta och förstå. Äfven det menskliga budet är, att borgerlig ag skall tolkas efter dess anda och innersta mening, och der denna ej ligger nog tydligt uti ordalydelsen, eller i följd af mensklig brist uti allsidigt förutseende en ofullständighet ej kan undvikas, der beror just af lagtolkarnes insigt och förstånd att af hvad som står sluta till och bedöma hvad som icke står uti lagen med! lullständiga ord uttryckt. Det är väl då ej underligt, att det Gudomliga Ordet innehåller en andemening; vi finna det ock at mångfaldiga bland Herrens egna utsasor, dem skrifter förtäljer. Mängen är, som vid läsning af Bibeln funnit sig af vissa ställen t. o. m. sårad till sin både ttsoch sedlighetskänsla, och förvänats öfver att sådana framställningar kunna förekomma uti skrifter med namn af Guds Ord, som flere af de särdeles uti Gamla Testamentets skrifter förekommande. Visserligen må en sådan förvåning vara väl berättigad, om vi skulle antaga att ingenting annat låg derunder förborgadt eller deruti vore att finna, än hvad som för de naturliga ögonen synes eller af det jordiska sinnet kan sattas, och visserligen i kunde då äfven den meningen försvaras, som säger, att Bibeln är förträfflig, endast den blef till vissa delar omredigerad eller ock vissa böcker borttogos derisrån. Men om vi vilje bekänna att det verkligen är ett Guds Ord, som ingalunda kan af menniskor förbättras, och just för att i sjelfva. verket kunna bekänna att det så är, måste vi ovilkorligen antaga att en högre och andelig mening innehålles uti omklädnaden af de menskliga berättelser och framställningar, som i Ordet ligga framför oss. Vi få erinra att detta ord är skrifvet för alla tider och afsedt att för alla tjena till undervisning, i de mindre såväl som i de mer bildade tidehvarfven, och då borde, väl dess yttre skepnad vara så beskaffad, att hvardera af dessa tider kunde få efter sitt behof och sin fattningsförmåga. Vi veta att alla heliga skrifter sålunda äro betecknande, vi veta huru de gamla hieroglyferna voro det, vi veta ock huru t. 0. m. våra egna gamla runskrifter och hällristningar innchöllo symboliska meningar under sina tecken. Sådana symboliska meningar kunna vara antingen mer tillfälliga, såsom poetiska bilder ofta äro, eller ock mer väsentliga, såsom vi böra antaga att ett Gudomligt Urd skall vara. Att utfinna de förra, är i allmänhet mindre svårt, i samma mån som det ock är jemförelsevis mindre vigtigt, helst sådant blott afser yttre, mer eller mindre vigtiga händelser eller tidsbilder ;men för desednares utfinnande fordras en djupare kunskap, alldenstund sådant icke får vara tillfälligt eller godtyckligt, utan måste innehålla ett följdriktigt system. Det fordras en ,nyce-: kel till sådan skrift, om dess innehåll skall i sin helhet kunna förstås. En sådan nyckel till vår Heliga Skrifts tolkning lemnar oss Nya kyrkan uti hvad den kallar Motsvarighetsläran, hvilken utgår från den grundsats, att allt naturligt har sitt väsen och sin motsvarighet uti det andeliga, och att samma naturliga begrepp alltid motsvarar samma andeliga begrepp. Detta kan vid första påseende föref underligt, och mången vill för dess sällsamhets skull icke en gång taga kännedom derom, ehuru denna kännedom icke är synnerligen svår att inhemta, och af å utomordentligt intresse att den väl förtjenar denna ringa möda. Såsom bevis på att tolkningssättet icke är lösligt eller godtyckligt, kan anföras, att med samma lav eller nyckel upplåtes den inre ande2