Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1868, sida 2

än gagna, enligt hvad hon icke kunde dölja för sig sjelf. Fru C5 och den unga friherrinnan foro, som beramadt var, till svenske ministerns hotell, hvari gafs en ganska besökt soiråe. Aftonen förflöt angenämt, och flera intressanta bekantskaper formerades. Professor NF befann sig bland gästernas antal, och som vanligt dröjde det ej länge, innan han och Alma voro inbegripna i ett lifligt samtal. Hon kände nu, som vanligt, sig underkastad ett underligt inflytande af denne man. Ej nog med, att han spridde ett rikt ljus öfver de ämnen, han behandlade; sjelfva hans väsende inverkade väckande och stegrande på hennes egna själsförmögenheter. Under samtalets gång uppstego tankar i hennes själ, som i sin mån tjenade att belysa ämnet, och som, då de uttalades i ord, väckte den lärdes med undran blandade bifall. Han tystnade småningom och lyssnade på den unga lifvade qvinnan, som med entusiasm talade om kulturens stigande och förädling, sedan den under blifvande århundraden blifvit genomträngd af en verkligt kristlig anda, om dess spridande bland alla folkklasser. Det var, som om professorn genom magnetisk inverkan försatt Alma i ett slags inspirationstillstånd, hvarunder stora tankar uttalades på ett rikt och poetiskt språk. Den lärde såg på henne med ett eget uttryck i blicken, och när hon slutat, lutade han sig ned mot henne och sade: ,Hvilken skada, att friherrinnan är en qvinna! Ni är så ung som de yngsta af våra akademiska medborgare, af lärjungarne, som besöka våra lärosalar, och ni talar ofta så, att jag lär af er. Det är något af sierska hos er, som borde komma allmänheten till godo. Ni är skapad till författarinna — ni skulle som sådan göra vårt land ära. Medan professorn sade dessa ord, öfvergöt en skär rodnad Almas vanligen så bleka kinder. Hon kände sig stolt och lycklig öfver dessa loford