Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1868, sida 2

eller sednare väcka uppseende, i synnerhet då vi sammanträffa med bekanta från Sverge. Min egen goda tant, sade Alma lugnt, ehuru litet vemodigt, ,,hvad kan jag göra för att ändra den saken? Min man är mest road af att vara ute på egen hand — det se vi begge. Tror tant, som är så förståndig och erfaren, verkligen, att jag bör söka öfvertala honom att egna sig mera åt mig, då hans böjelse inte talar derför? Det är möjligt, att din passivitet är klok, sade fru O? estertänksamt, ,,men den kommer mig att tvifla på, att du verkligen älskar honom, när jag tänker på huru omöjligt det skulle varit för mig som nygift, ja, äfven längre fram att finna mig i sådana förhållanden, Om du visste hur lifligt jag längtade efter min mans återkomst, huru jag bemödade mig om att vinna och bevara hans obegränsade förtroende, huru allt blef ljust och gladt för mig i hans närhet! Kanske borde jag ej vidrört detta ämne, men ser du, Alma lilla, jag är inte en bland dem, som anse det nyttigt att gå och leka kurragömma med sig sjelf. Jag tror, att vi böra göra oss reda för förhållandena och framför allt för våra egna känslor och vår ställning till andra och så sätta oss i stånd att handla på bästa sätt. Alma, mitt älskade barn, akta dig att förspilla ditt lifs sällhet genom tanklöshet och likgiltighet. Du har på egen hand gjort ditt val af make, och du kan således inte skjuta på någon skulden, om du ej blir lycklig. Ett halft smärtsamt, halft ironiskt leende krusade Almas läppar. Hon kände ett ögonblick sig bågad att förtro fru CF allt, men hon qväsde denna frestelse och beslöt att bära den tunga bördan ensam och sade blott: (Vi kunna ej alltid afslöja vårt innersta hjerta och bevekelsegrunderna till våra handlingar. Jag vet, att mycket måste synas dunkelt för tant, men det kan ej hjelpas. Jag är Lindenstråles hustru; jag skall bedja den Ällgode om kraft att uppfylla