Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1868, sida 3

Blandade ämnen. Den religiösa intoleransen är bland vissa hedningar icke mindre än bland kristna. Ett bevis derpå är följande kungörelse, under detta år offentliggjord i Japan: ,,Den afskyvärda kristna religionens utöfning är absolut förbjuden. Hvarje samhällsmedlem, som bryter mot detta förbud, bör öfverlemnas i myndigheternas händer, och skall den, som angifver honom, erbålla en skälig belöning.(l) (Dag. Nyb:r.) Jagten på Öland. En jägare skrifver i Westerviks Veckoblad: I slutet af Juli 1867 begaf jag mig till Öland för att deltaga i jagt på änder och beckasiner, på grund af benägen inbjudning från doktor H. och handlanden R., som der inneha arrenderade jagtmarker. På dubbla beckasiner var tillgången god och ett stort antal fälldes; redan nu voro de så feta, att huden på bröstet remnade, när fogeln föll mot hård mark. Enkla beckasiner förekommo under dagens lopp ej så talrikt, men, då vi mot qvällen komma till ett större kärr, påträffades en mängd sådana. Nu var det dock slut me: de fina haglen i patronerna till bakladdningsgevären. Man fick skjuta enkla beckasiner med hagel N:o 10, då flera foglar saluterades än fälldes. Tulsammars med några jagtkamrater antog jag en gäåstvänlig inlljudning af en f. d. riksdagsman att jaga svärtor. Väl försedda med skjntsörräd infunno vi oss på ort och ställe, beläget på Ölands östra kust. I den vik, der jagten skulle försiggå. fanns en oräknelig mängd sjöfogel, så att det ej var någon brist på vildbråd. Jagten fortsattes så länge någon ammunition fanns qvar och jagtbytet för dagen var ganska stort, men antalet af skott, som lossats hade varit ännu mycket större. Konung Karl XV:s jagtklubb hade blifvit kallad till allmän jagt å Öland i början af September. Då antalet at ledamöter, som infunnit sig, snart var räknadt, så fick man vidsträckt mark att röra sig på. Tillgången å rapphöns var god, men den sena årgången såväl på säd som foglar lade hinder vägen för jagten. IIare fanns i mängd. De få rvarande klubh-ledamöterne fortsatte jagten i tre lagar, på hvilka jagtbytet blef: 21 harar, 43 rapphöns, 35 beckasiner, 15 brockfoglar, 15 änder och i hök. . Vid ett i början af Oktober förnyadt besök på Jland fanns ännu korn oskuret, och då rapphönen tagit sin tillflygt dit, voro omständigheterna ortfarande ogynnande för jagt. På Quädö anställdes äfven 1867 en liten klappagt, men den egde rum under hällande regn, så tt vildbrådet svårligen kunde förmås att lemna le skyddsorter undan regnet — stenar och buskar — som det sökt. Så ville en tjäder, som satt inder en enbuske, ej lemna sin plats förrän drefcarlen slagit till honom med harskramlan. Dagens yte utgjordes af 8 harar och 1 tjäder. — — AAA EE tenn