En reaktion hade imrädt. Själens affekter voro dämpade af den sysiska utmattningen. Den stackars flickan glömde alla sina sorger, all fruktan för framtiden för det stora beholvet af hvila. Och hon fann äfven hvilan, denna alla lidandes tröst. Sömnens milda genius bredde sina vingar öfver henne, och snart drömde hon, att hon åter var fri och lycklig.