Alma fann vid uppvaknandet sig åter i ett ör henne främmaude rum, och med möda samlade hon sina tankar, för att göra det klart för sig, huru hon kommit dit. Ilou säg sig omkring och slöt af väggarnes rundnivg, att hon befann sig i ett tomrum. Hon steg upp och klädde sig utan att betjena sig ar klockstraängen, för att tillkalla kammarjungfrun, som hon sett qvällen förut. Hon drog upp gardinen och såg ut gevom fövstret öfver ett shuut landskap, der skogbeväxta kullar omvexlade med leende dalar och en slingrande a banade sig väg till en af skog omgifven insjö. 1 bakgrunden hojde sig en kedja af berg, som sågo nästan mörkbla ut.