Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1868, sida 2

YhelNelpemd. — —— — Landtbruksmötet. Expositionen af hästar. Vi återgifva ur Aftoubladet följande med sakkunskap skrifna redogörelse för den storartade expositionen at hästar vid det nu afslutade landtbruksmötet: Denna utställning var delad i två kategorier : Åkerbruksoch arbetshästar — och rridhåstar, passande för krigsbruk, samt vagnshästar-. Hvardera af dessa begge grupper delades i fyra klasser efter kön och älder. Hela antalet hästar loberaknadt föl, som åt öljde mödrarne) uppgick till 110, deraf 49 tillhörde den första och 61 den sednare gruppen. Att strängt skilja emellan arbetshästar och vagnshästar har synbarligen mött svårigheter; men är af mindre betydenhet, då hos begge slagen företrädesvis har fordrats styrka och en större kroppsstorlek. Det är gifvet att ,,Norrlandsracen skulle inom denna grupp intaga ett framstående rum, då denna racebenamning omfattar alla starkt byggda hästar af inbemsk härstamning. Att racen är starkt uppblandad känner en hvar. För att ändå bättre ackreditera en starkt byggd häst säges den vara af norsk race, och dertill hänföres den häst nästan alltid, som har ett starkare lopp. För 15 å 20 år sedan började Percheron-racen att här omtalas och ådraga sig uppmärksamhet såsom särdeles lämplig för tungt arbete. De inforskrifna atvelsdjuren rättsardigade sitt rykte; men man anmarkte snart att de voro alltför tunga och oviga. Man fordrade att de skulle ega ett raskare lopp, hvilket dock är oförenligt med deras grotva kroppsbyggnad och deras flegmatiska lynne. De här uppfödda rena percheronerna blefvo derföre mindre eftersökta och följaktligen icke så väl betalta som skäligen fordrades. Emellertid har det sedermera visat sig, att denna race är till kroisering särdeles lämplig, hvilket ock på ett ganska tillfredsställande sätt ådagalades derigenom, att alla de vid mötet utställda hästarne af blandad Percheron-race blifvit prisbelönta. De voro också såsom arbetshästar särdeles utmärkta, just tillräckligt grott byggda tör att uppfylla här antagna fordringar på styrka, men egde tillika den liflighet i rörelserna som man önskar hos hästar, hvilka ömsom begagnas för tyngre, ömsom tör lättare åkdon. Vi hörde också ingen hästkannare anmärka, utan tvertom obetingadt gilla att frih. Beck-Friis yblodspercheron-Hingst erhöll första och brukspatron Dugges, troligen )-blods-percheron-hiugst, fick andra priset; icke heller att den sednares jemte frih. Rudbecks sto — begge af samma raceblandning — erhöllo första och andra priset. — Vi förmoda, att djur af blandad percheron-race snart skola bli mera spridda, och vi känna, att flera personer här i staden, hvilka för sina yrken behofva starka arbetshästar, gerna skulle vilja öpa sådana och betala dem ganska väl. — Den grefve Essen utställda hingsten af Norrlandsrace, och som erhöll tredje priset, skulle utan tritvel tagit ett högre pris, om den icke täflat i samma klass med de begge först ofvannämnda; men den — jemte alla de öfriga inom denna srupp, hvilka blefvo prisbelönta — häfdade särdeles väl det stora anseende, som ,,Norrlands-racen sedan länge åtnjutit, och som den äfven kan och bör bibehålla, allenast afvelsdjuren väljas med omsorg och sakkännedom samt ungdjuren rikligt utfodras. Derpå lemnade, exempelvis, Per Nilssons rån Kärreberga hingst (3 år 3 månader gammal), belönt med första priset, ett ganska tillfredsstälande bevis. Det är ganska märkligt att, fastän man i Skåne bar stor förkärlek för der befintliga och sedan långt tillbaka väl ackrediterade racer, så ha äfven norska hingstar blitvit ditförskaffade såsom afvelsdjur. Fadren till Per Nilsons ofvannämnde hingst är en ,,norsk premiebingst rån Luggude härad i Skäner, och att både far och son voro utmärkta syues deraf, att den sedlare under utställningen inköptes för 700 rdr af len erkändt skicklige hästkännaren frih. v. Essen vå Katvelås, sedan den på Ladugårdsgärdet blifvit rotkörd. Per Nilsson hade skäl till belåtenhet ned sin hitresa. Namnde häst inbringade honom: åsom pris, dels mötets större silfvermedalj, dels 0 dukater och vidare 700 rdr för djurets förljning. Det torde knappast behöfva framhällas, att äfen bland de icke prisbelönta hästarne, både inom lenna klass och inom alla de öfriga, förekommo anska många af så utmärkt beskaffenhet, att prislomrarnes mödosamma kall just derigenom blef lesto svårare. Nu, som alltid vid dylika tillfällen, örde man också, sedan priserna blifvit bekanta, räågasattas af allmänheten, som ofta dömer mera nabbt än nogräknadt, hvarföre icke ,lika så väl ill exempel hingsten N:o 6 bort prisbelönas som ingsten N:o 7; hvarföre ej tjuren N:o 5 bort erålla pris ,lika så vål som tjuren N:o 8 — o. 8. v. Jet är dock klart, att icke alla utmärkta djur, tan blott de utmärktaste, kunna prisbelönas, och tt ju flera utmärkta djur täfla om pris inom samna grupp, desto svårare blir prisdomarens kall. len det är äfven uppenbart, att ju flera de uttällningsföremål äro, hvilka anses lika förtjenta t pris, desto bättre är det, såvida man tar i beaktande det som med utställningarne egentligen syftas. Enligt hvad förut blifvit omnämndt, utgjorde atalet ,,ridhästar, passande till krigsbruk, samt hnshåstar— hvilka blifvit sammanförda i en sdelving — 61. Lika många pris voro anslagna ll denna som till förra afdelningen, men att prisomrarne för ridoch vagnsbästar hade på dessa ällt högre anspråk, och detta med full befogenet, framgår deraf, att icke alla prisen utdelades. Inom denna afdelning hade konungen låtit utälla sex djur, alla af det ädlaste blod, men tillörande två distinkt olika racer. Två hingstar oro af ren arabisk race; den ene, elim?, af edjedi-racen på fädernet och mödernet, 7 år gamal, till färgen grå, uppfödd af prins Helim af gypten, är en gåfva af vice-konungen af Egypoch hitkom förlidet år; den andre, Solimåne, dd på Bäckaskog, fallen efter Scheik, arabisk ingst af Nedjedi-racen, och ,Beda, född på äckaskog af arabisk hingst och tscherkessiskt 0, 3 år, fuchs med bläs och hvita fötter. Genom arkare utfodring ända från födseln har denna, uru ännu icke på långt när fullt utbildad, blift betydligt större än tadren, hvilket äfven är förillandet med de öfriga vid Bäckaskog uppfödda rent arabiskt blod. De öfriga fyra djuren äro af ren Lipizza-race, älken först för några år sedan införts till Sverge. en har fått sitt namn efter ett vid Triest belät, kejsaren af Österrike tillhörigt, privatstuteri Lipizaa — och har uppkommit genom en blandng af spanskt och neapolitanskt blod, samt utIdad genom en ytterst omsorgsfull kultur. Lizzanerna, som de allmänt kallas, äro i allmänt icke storväxta, men ega en stark och fyllig oppsbyggnad, fint och vackert hufvud, lätta, viga h vackra rörelser samt ett utmärkt steg, till net milda och läraktiga, hvarföre de företrädes; användas i den högre ridskolan i Wien. Men äro ätven vid Lipizza ganska fåtaliga: af hela iteriet der, som består af 90 moderston, äro enst 26 äkta lipizzaner, och ytterst sällan försäljes gon af denna race. Af nämnde race erhöll kongen såsom gåfva för några år sedan en hingst laestoso-, tödd 1861, och två ston ,Primavera h ,,Corvina, begge födda 1861 — alla på Lika. Det sistnämnda stoet har lemnat ett hingst(fadren Aurico) tödt bär, nu 2 år 70 dagar, särgen mörkbrunt, och det förra har i år haft . som jemte modren varit utstäldt. För alla dem som icke äro hä a Cumtijgn din ha ännare, torde