också derföre som prisdomrarne tilldelade konun gen två första pris, det ena för hingst öfver 4 år det andra för sto med föl). Den ibland de äldre hingstarne, som erhöll 2:drpriset, och hvilken tillhörde Per Nilsson i Tågarr (Skåne), född och uppfödd hos utställaren, val ett ståtligt djur, kolsvart utan tecken, på möder net af den gamla Flyingeracen. Att den var ut märkt, framgår äfven deraf, att den ställdes fram för en likaiedes ståtlig hingst (3:dje priset) på fädernet af svensk-arabisk race, på mödernet fullblod, tillhörig grossbandlaren Tranchell (Landskrona sockerfabriks-aktiebolag). Men att, såsom vi äfven antydt, prisdomrarne hade stora anspråk, synes deraf, att bland 8 hingstar mellan 3 och 4 år, af hvilka de flesta voro af utmärkta racer, utdelades blott det 2:dra priset för en hingst, på fädernet arab, modren at Fredriksborgsrace, tödd och uppfödd hos utställaren, Christer Ivarsson, Alfastorp (Skåne). Öfvan har omnämnts, att ett Lipizza-sto med föl, tillbörigt konungen, erhöll första Yriset; det andra och tredje priset tilldelades friherre von Essen på Kafvelås för tvenne högresta ston, begge med föl, och af engelsk fullblodsrace. Ibland den vackra gruppen ,ston öfver 3, men under 5 år — till antalet 23 — inom hvilken de flesta här i landet befintliga utmärkta racer voro representerade, erhöll hr Callmer, Wallkärra (Skåne) första priset för sto af Norfolks-Flyingerace; frih. von Essen på Ljunghem andra priset för tullblodssto, födt i Hannover, och Anders Påhlsson i Wallaröd tredje priset för sto (detsamma som reds af gossen Nils Petter Julianus vid kappridningen å Ladugårdsgärdet och då tog första priset bland allmogens hästar), fallet efte fallblodshingsten Ypsilanti, modren landtrace. Man kan säga, att dessa tvenne ston voro exponenter af tre olika raceblandningar, och hvar för sig at särdeles utmärkt beskaffenhet. Med temlig säkerhet kan man påstå, att alla här i landet befintliga hästracer voro vid utställningen representerade; den rena araben och den engelska fullblodshästen, Lippizzaneroch den andalusiska, Percheronsoch Gotlandsracen ), Flyinge-Snogeholms-, Godsves-, Norrlands-, NorskHannoveransk-, Fredriksborgs-och slutligen ,landtrace. Tager man i betraktande de landskap, hvarifrån de utställda hästarne blilvit hitsända. så visar sig att provinsen Skåne i detta fall stå främst. Derifrån hade 27 hästar ankommit, mer endast 3 från Östergötland och ej flera srån hela Norrland. Orsaken dertill ligger i förhanden varande kommunikationsmedel. Skäåningarne had: allmänt begagnat jernvägen för sina kregturstransporter. Djuren forslades der gratis. Östgötarne som utan tvifvel skulle kunnat utställa utmärkt: bästar, voro ej benägna att föra sina djur fler: mil till Norrköping för att derifrån hitforsla dem på jernvagen. Norrlandningarne ba intet annat transportmedel än ångfartyg, derå djuren under stark sjögång lida mycket. — Härmed vilja vi egentligen hafva antydt, att om de allmänna landtbruksmötena framgent skola riktas med fullständiga kreatursutställningar, blir det nödvandigt att alltid förlägga möter a der transporterna underlättas medelst jernvägar. — —W— — —