Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1868, sida 3

vigtiga operation. Vetenskapen kom här säsom alltid det praktiska lifvet til hjelp, och tack vare denna hjelpsamhet, kunna vi nu genom en enkel etrykning med en preparerad tändsticka mot er vägg förskaffa oss eld. De, som komma att lefva 40 år efter, vår tid, skola möjligen äfven erinra sig med hvilken uppoffring at bränsle och besvär vi nu för tiden koka vår föda. Den mat, som är något mera hårdkokad, måste ofta flera timmar stå öfver elden, hvarunder en person är mer eller mindre sysselsatt med att bälla elden vid makt att genom omröring förekomma grytväggarnes för starka upphettning och deraf beroende vidbränning m. m. Det är ej så lätt att förstå, huru ett så ofullständigt kokningssätt kunnat få qvarstå orubbadt i vår på nyttiga uppfinningar och förbättringar så rika tid. Emellertid synes nu dess slu snart vara för handen. Protessorn hade i ett föregående blad nämnt, att han jemte doktor Hamberg öfvervarit en lyckad kokning i trälåda för Norska Gardet, och att denna kokapparat var konstruerad af kapten Dahler Naturligtvis var den begagnade kokkitteln mycket stor och hvad, som deri kokades, var soppa och färskt kött. Huruvida svårkokt föda, t. ex. salt kött, deri kan fullkokas är för mig okändt. Kandet icke omöjligt, för den stora kittelns skull. Professor Edlunds nyss citerade ord att en förändring i kokningsmetoden ,,synes nu snart vara för handen tyckes antyda att hr professorn insåg att upptäckten väl skulle blifva, men ännn icke var fullkomnad. Också tillägger han att kokningen åtminstone fordrar en värme af ,,90 grader eller något derunder. Ordalagen i denna sista mening äro följande: ,Lyckligtvis för den nya kokningsmetoden är det icke nödvändigt att bibehålla 100 graders värme i grytan. Temperaturen kan få nedgå till 920 grader eller något derunder, och maten blir i alla fall lika väl kokad som vid 100 grader. Det faller af sig sjelft att en lägre värme än 100 grader måste ersättas af en långvarigare kokningstid. Det skall härnedan visa sig, huruvida kapten Dahlers apparat kan under nödvändig kokningstid hålla ,,90 grader eller något derunder, nemligen uti medelstora kittlar. Såväl för att utröna detta, som ock för att med erfarenhetsrön bestyrka den ny-patenterade kokapparatens fulla ändamålsenlighet, vilja vi redogöra för en noggrann termometer-jemförelse emellan kapten Dahlers apparat och major Ekenstams. ör korthetens skull kalla vi den förstnämnde för apparaten D, och den sistnämnde för apparaten E. Båda kokkittlarne, hvilka voro lika stora, innehöllo hvar för sig vid nedsättningen i apparaterna 3:ne kannor fullt kokande vatten, hvars värme således då var 100 grader C. (Barometern hade helt nära medelhöjd.) Den sedermera skedda värmeundersökningen såväl uti vattnet, som ångan tätt ofvanför kittellocket i apparaten E, (der den var hetast), verkställdes med tvenne särskildt i och för ändamålet beställda svenska (Celsii) termometrar, båda fast nedsatta under hela undersökningstiden. Resultaterna antecknades för hvarje fjerdedels timma, räknadt från det ögonblick, då kittlarne nedsattes i apparaterna. Här omnämnas de blott för hvarje hel timma.