Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1868, sida 3

nyligen bekommits. någon gång så koka sin gröt. . gas. I Hos red:n af H.-T. har plats b ifvit begärd för efterföljande intressanta meddelande uti en för vår inre ekonomi ganska vigtig fråga: Nyaste och fullt lyckade metoden att utan ved eller kol koka alla slags födoämnen uti tillsluten trälåda, nemligen sedan grytan eller kitteln (nu såsom förut) stått på spiseln blott så länge att uppkokning hunnit ske. Ett nytt patent på kokning i trälåda har helt Sedan mera än ett års tid hafva både inoch utrikes tidningar gång efter annan innehållit åtskilligt om detta skandinaviska sätt att koka, och allmänheten har, isynnerhet i början, med stor uppmärksamhet lyssnat dertill. Man läste först om en apparat som kapten Dahler vid norska gardet konstruerat och tagit patent på. Sedan berättade tidningarne om en dansk kandidats försök för samma ändamål, hvilka också sades vara lyckade. Slutligen rekommenderades att helt enkelt ställa kokkitteln, omgifven af hö, i en koffert. Äfven på detta sätt sades kokning kunna ske, och allmogen i Skåne lärer verkligen Allt beror naturligtvis af de anspråk man har på fullkokning. Deri torde förnämsta förklaringen böra sökas på de olika omdömena. Men trots alla puffar har det för sin stora vedbesparing och synnerliga beqvämlighet så högst ockande kokningssättet icke vunnit allmänhetens örtroende, ty försöken hafva i allt för många fall misslyckats. Kapten Dahlers apparat är den enda som gjort någon nytta, ty deri hafva verkligen lättkokta födoämnen, såsom potatis, fisk och kyckling m. m. blifvit fullkokta, ehuru långsammareän på spisel. Men emedan sådana födoämnen är tullkokta ganska snart efter sedan grytan uppkokat, har man blott sällan gjort sig besvär att i förtid taga dem af spiseln, för att ombädda grytan i kokapparaten. Det är således för icke lättkokta födoämnen (och äfven dessas tillagning förekomma dagligen) som man har egentlig nytta af ifrågavarande kokningssätt; men sådan långkokning låter sig icke göra i kapten Dahlers apparat, såsom här nedan fullständigt skall bevisas. Väl kan detta kokningssätt temligen, ehuru långsamt, lyckas i mycket stora Dahlerska apparater, såsom t. ex. i norska gardets, men icke i medelstora eller små kittJar. Anledningen hvarför det kan lyckas i mycket stora kittlar är att dessa naturligtvis föra med sig i sina apparater, väl icke högre värmegrad, men betydligt större gvantitet 100-gradig värme än en mindre kittel kan göra. En kokande kittel på t. ex. 50 kannors rymd medför naturligtvis 50 gånger större värmeqvantitet än en liten kokande kittel på en enda kanna, och ehuru värmeutsträlningen (afsvalningen) är större från den stora kitteln än från den lilla, så är den dock långt ifrån 50 gånger större. Den kokapparat i tillsluten trälåda, för hvilken helt nyligen major, mekanikus och ridd. Carl Ekenstam (min granne) bekommit patent, är deremot fullt användbar äfven för medelstora och små grytor. Den mest långkokta föda kokar både säkert och fort deri, d. v. s. ungefärligen lika fort som på spisel. Major Ekenstam yttrade att kapten Dahlers förtjenst för ingen del bör förrinHan var den förste som allvarsamt satte i fråga att koka i trälåda, och lyckades verkligen deri då kokningen skedde i stor apparat. Den väsentliga förbättring på detta kokningssätt, som nu af major Ekenstam är gjordt, afser isynnerhet medelmåttiga och små apparater, och är af stor nödvändighet, ty derförutan är, såsom nyss sades, ändamålet alldeles förfeladt för sådana grytor eller kittlar som äro lämpliga i privata hushåll. För lättkokta födoämnen bryr man sig neml. icke om att begagna äfven den bästa isoleringsapparat, enär första fulla uppkokningen i alla fall måste ske på gamla sättet; hvaremot det just är för de mera långkokta som så mycket ved och så trägen tillsyn fordras, då de kokas på öppen spis, denna må vara af jern eller ej. Att denna nya kokningsmetod är för all framtid af stor betydenhet kan hvar och en inse, och bekräftas på ett utmärkande sätt af det oflentliga yttrande som afgafs af en synnerligt kompetent domare, professorn och riddaren Edlund, k. Vetenskapsakademiens physiker. Detta yttrande, infördt i Aftonbladet den 16 April 1867, har till öfverskrift ,,Vigtig uppfinning för den enskilda huspållningenk. Professorn börjar med följande erinran: personer, som äro 40 år gamla, erinra sig huru svart man i deras barndom hade tör att tända upp eld. Strykstickornas tid var ej ännu kommen, utan man begagnade för detta ändamål det från ålder kända medlet, stål, flinta och fnöske, Det berodde på dessas mer eller mindre goda beskaffenhet, huru lång tid behöfdes för denna