Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1868, sida 3

-Sundt tillstånd innehåller 12 enkrementiela ber ständsdelar, är ny, men jag tror näppeligen att 3 någon fysiolog skall göra sig mödan att vederlägga den, då man ju vet att chinin och morphin likaväl som kreatinin förekomma i urinen, utan ,latt deraf den slutsats kan dragas, att chinin och morphin utöfva någon inverkan på den organiska Processen. Väl har jag på anförda skäl uttalat den åsigt; satt den förbränneliga delen af extraktivämnena snarare kan betecknas såsom oduglig och möjligen skadlig, än såsom god föda; men jag var ej så okunnig i sak eller slarfvig vid beräkningen, satt jag nägonstädes uppgaf dessa ämnen utgöra 112 2. Dessa oriktiga siffror äro mig icke blott pådiktade, utan äfven till osanningens bekräftande försedda med oberättigadt citationstecken. Usanningen är stor i förra meningen, men har ytterligare vuait med fera hundra procent i den följande: I den förra talas om 12 4 exkrementiela beståndsdelar af den torra muskelmassan, och nu säges det att jag anser kroppens hufvudmassa i sundt tillstånd innehålla 12 2, exkrementiela beståndsdelar, hvaraf följer, att då kroppens hufvudmassa är torr eller vattenfri, skulle jag anse kroppen vara sund. Nedskrifvandet af sådan galenskap synes förutsätta, att läsaren skall fästa så stor vigt vid det mindre vanliga ovettet, stämpladt af en stor auktoritet, att han ej skall tänka på eller granska innehållet Ytträndena om chinin och morphin äro mig allTdeles obegripliga, och jag kan ej heller inge hvad de hafva här att göra eller hvad dermed menas. Om någon af de närvarande skulle kunna upplysa mig härom, vore jag tacksam. Liebigs beskyllning mot mig för oriktig citation och förvrängning af menlngen förstår jag knappast. Det citerade återfinnes i Liebigs Chem. Briefe. IV Aufl. 1859, pg. 138, med undantag af parenthesen, och denna har jag ditsatt för att få mening utan att behöfva återgifva en hel sida. Felet består således hufvudsakligen deri, att jag ej låtit citationstecknet sluta före dessa 2 ord insom parenthesen, utan efter densamma. Det är äfven möjligt att det boit heta af köttextraktet soch ej af köttet, men det synes mig här vara utan något väsentligt inflytande på meningen; och äfven om något litet missförstånd eller en något felaktig uppfattning af den dunkla meningen egt rum, så göres onekligen mycket väsen för ingenting. Hafva ej Parmentier och Proust rekommenderat det Liebigska köttextraktet, utan ett annat, så var väl detta lika godt, då Liebig — icke jag — anfört dessas yttrande såsom bevis på svärdet af köttextrakt i allmänhet, likgiltigt hvilket. Hvarken i detta genmäle eler i Liebigs chem. bref lemnas föröfrigt någon upplysning om huruvida Proust eller Parmentier förordat denna vara af erfarenhet eller på theoretiska grunder. Uttrycket ,Mundus vult decipi, ergo decipiatur ogillas, ehuru dermed endast syftas på de fördomar, som fortfarande bibringas allmänheten så flitigt, att den blindt tror och ej kan eller vill granska skälen för och emot. Hvarifrån min kunskap hemtats eller huru stor min erfarenhet är om köttextraktets beredning, användande och smak, hör ju icke bit. (I förbigående vill jag nämna, att jag rätt gerna förtär buljong och äfven någon gång extrakt-buljong, bara jag slipper betala den, ty ett sådant slöseri med penningar anser jag serdeles enfaldigt.) Bristen på giltiga skäl måste vara ytterst stor, då så stor del af genmälet vändes mot min person. Det är så mycket mer oberättigadt, som jag aldrig begärt att någon skulle antaga mina åsigter, derföre att jag uttalat dem, utan derföre att fullgiltiga skäl derför blifvit anförda. Äfven Leibigs stora namn blir i längden otillräckligt för bildande af dogmer inom vetenskapens område, och om hans åsigter skola förblifva gällande, måste de stödjas på något annat än det sjelfförgudade jaget. ) Liebig frågar på sidan 6: , hvad skulle väl de svenska läkarne säga om Almn etc. etc. Förmodligen skulle de säga att det vore tokeri eller något dylikt, men de svenska läkarne, likasom annat förståndigt folk, uttala inga omdömen om andras åsigter förr än dessa blifvit uttalade -— och till dess borde äfven Liebig vänta. Jag har ej uttalat de åsigter, Liebig söker förlöjliga — och försigtigt nog säger Liebig ,,om. Hvad beträffar den anda, som genomgår hela min uppsats och mina ofta nämnda afsigter och det outplånliga brännmärke, som numera vidlåder mig, så må allt detta tills vidare qvarstå såsom bevis på ett humant skrifsätt hos en stor författare. Liebig vill förklara buljongens näringsförmåga genom dess likhet med kaffe och th, och på 7:de sidan säges buljongen vara både ett näringsmedel och ett pjutningsmedel likasom kaffe och the, dem ingen torde vilja påstå kunna anses såsom lyx, oaktadt de ej höra till näringsmedlen. Sedan prisas deras verkningar och på slutet af samma sida säges: Man måste förutsätta, att, om dessa njutningsmedel icke tillfredsställde vissa, för organismen mycket vigtiga behof, menniskorna väl svårligen skulle gjort sig möda att uppsöka dem. Man måste vidare förutsätta, att det var instinkten, som på ett så underbart vis bland talrika andra plantor utvalde just dem, hvilka producera lika verkande ämnen. Allt detta bevisar väl, att samma lucka i näringsprocessen förefinnes och måste fyllas hos menniskorna i alla verldsdelar och zoner. För min del vet jag intet binder, hvarföre ej kaffe och th skulle kunna anses vara lyx, d. v. s. icke nödvändiga, utan obehöfliga såsom näringsmedel. Utan tvifvel tillfredsställa de vissa behof, men någon sådan lucka i näringsprocessen förefinnes icke hos någon menniska i någon zon eller någon verldsdel, att kaffe och th äro nödvändiga till densammas fyllande. Under de många århundraden, som förflöto innan kaffe och th kommo till Europa, lefde menniskor väl och hade lika god tonus och energie, som de nu ega; och någon besynnerlig lucka i näringsprocessen har väl icke uppstått efter denna tid. De bland den arbetande befolkningen, som aldrig begagna hvarken kaffe eller th6, må lika väl eller möjligen bättre än de, som förtära en större eller mindre mängd deraf. Icke heller synes den instinkt vara mycket lofvärd, som ledt menniskan att uppsöka caflein-haltiga växter, ty samma behof har äfven ledt menniskan till begagnande af opium, batschich, coca, tobak, spirituosa (som äfven produceras af mycket olika växter) och åtskilliga äckliga berusande medel. Det af Liebig anförda bevisar ej kaffets och theets nödvändighet, utan endast att menniskor i alla verldsdelar och zoner högt värdera stimulerande och stundom äfven döfvande medel, men någon lucka i näringsprocessen finnes ej, som af dessa kan fyllas. Att vi ej tröttna vid kaffe och the, bevisar lika litet; den försupne och drinkaren tröttna ej vid spirituosa, tvertom! Ju mer han super, desto mer förslappas han, desto större blir behofvet efter nya retmedel, efter mer spirituosa. Liebig säger vidare, 8 sidan: , Till dylika näringsmedel hör äfven buljongen eller köttextraktet, hvilket innehåller samma oorganiska beståndsdelar som kaffe eller tf och som i kreatin och sarcin eger ämnen, hvilka tillhöra samma klass af föreningar som caffein. Caffein står i sin sammansättning utomordentligt nära kreatininet i buljongen. Kali, natron, kalk, talk, fosforsyra och chlor finnas hos alla växter och djur; kreatinin och sarcin äro qväfvehaltiga organiska baser, och de förra säger Liebig (Chem. Brief. pg. 134) höra till den klass af qväfvehaltiga organiska baser i växtriket, lan hvilken de fruktansvärdaste gifter och de verk