Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1868, sida 3

Oslentliga kapplöpningar i Sverge. Dagl. Alleh:a meddelar följande insända uppsats, hvars riktiga åsigter äro förtjenta af beaktande: Den aktade hästvännen grefve von Fersen och den skicklige jockeyryttaren Alexis Noring sökte, ehuru fruktlöst, att på sin tid hos svenska folket ; ingjuta tycke och kärlek för offentliga kappridningar. Grefve Fersen, i förmögenhet en engelsk lord i smått, köpte från baron Biels på Wietendorff stuteri i Mecklenburg fullblodshästarna, vallacken Doricles, stoet Young Darling, samt hingstarne Young Tiresias, Robbin och Schouffler. Om insändaren ej missminner sig, kostade Young Tiresias 14,000 rdr svenskt, Då detta exempel. ej ledde till något resultat, har man all anledning förmoda, att offentliga kappridningar efter engelskt mönster aldrig komme att hos oss vinna något varaktigt burskap, och en af kontinentens mest framstående hästkarlar har icke längre sedan än förlidet år offentligen uttalat det hittills ej vederlagda påståendet. Tyvärr hafva kappränningarna, som egentligen blott skulle hafva till ändamål att höja och förbättra hästafveln, urartat och blifvit endast ett medel att vinna penningar. De äro ett hasardspel. Allt ondt, som spelet i andra länder alstrar och medför, är en småsak mot det, som vurmen för vadhållning på kappränningarne åstadkommer i England. Hufvudvilkoret för att all mensklig företagsamhet skall lyckas och hafva framgång är, att man på förhand för sin verksamhet utstakar ett klart och tydligt mål, dit man vill och trots alla hinder skall komma. De nu till sommaren här annonserade offentliga kapplöpningarna måste vara antingen ett enskildt sällskaps täflingar för blotta nöjets skull eller också ett aktningsvärdt försök att på praktisk väg arbeta för den svenska tkulturens förbättring. Skulle det sistnämnda vara syftet, nödgas insändaren; ledd af sin kärlek för saken, uttala sin enskilda farhåga för att sådana täflingar efter engelskt mönster skola hos oss mera skada än gagna förbättringen af den vigtiga gren af vår husdjursafvel, som de egentligen borde afse att upphjelpa; och då vi ej vilja upptaga alltför stort rum i den aktade tidning, som af intresse för det fosterländskt vigtiga ämnet upplåter sina. spalter för denna uppsats, torde vi i möjligaste korthet få sammanfatta våra betänkligheter. 1. Den kolossala enskilda förmögenhet, som är ett oeftergifligt vilkor för att vi skola, om äfven i mindre skala, kunna fira vår Derbydag, finnes tyvärr icke i vårt land. Grefve Grosvenor hade en lång tid ett stuteri, som var berömdt såsom inhysande det skönaste och ädlaste blod i Europa, och man kan lätt göra sig begrepp om hvilka oerhörda summor detsamma kostade, då den ädle grefven, ehuru han under ett enda år på kapplöpningar vunnit ända till 200,000 pd st. eller omkring 3.6500. 000. rdr svenskt, ändock hade gjort betydliga förluster på stt stall. Från det sublima till det löjliga är det blott ett steg. Hvad i all verlden skall svensken i sin fattigdom, här bland sina höjder och dalar, göra för storverk med engelska kapplöparehästar? Medelhastigheten hos en engelsk vadspringare är vanligtvis 42 fot i sekunden; men det är ju icke den enstaka förmågan hos djuret, att på några få minuter kunna utveckla den största hastighet, utan det är uthålligheten, styrka och oömhet samt brukbarhet i lifvets alldagliga bestyr, som vi ferdra af den svenska hästen. Vi böra icke glömma, att det är klimatet, foderämnena och de lokala förhållandena, som trycka sin prägel på ett Jands djurafvel. 2. Det är allmänt erkändt, att engelska kapplöpningar och deras efterapningar äro gradmätare endast på ,lyxhästens snabbhet, men att offentliga trafkappkörningar och trafkappridningar, om de äro ändamålsenligt anordnade, äro tillförlitliga rof på hästens tjenstbarhet och allmänliga dugighet, hvarom det yttre utseendet ensamt aldrig kan afgifva ett fullt ojäfvigt utlåtande, och i dagliga lifvet har det djur större värde, som i traf förmår att, utan öfveransträngning, med 4 å 5 centners vigt efter sig på vanliga, dåliga svenska landsvägar tillryggalägga 2 mil på en timmas tid, och som utan tränering kan dagligen aflägga samma vittnesbörd om sin styrka, snabbhet och utbållighet, som den i flankerna oböjlige fyrspringaren, som under en hoptorkad jockey, genom hvilken sol och måne nästan kunna skina, kan på en med omsorg planerad kapplöparebana några gånger under årets lopp springa två tusen alnar på icke två minuter. I ämnet insigtsfulla personer torde medgifva. att den häst, som i traf besegrat utmärkta medtäflare och aflagt lysande prof på snabbhet och rörelseförmåga, och hos hvilken man icke förbisett dju