Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1868, sida 3

rets uthållighet, styrka och godartade temperament är ett förträffligt kreatur, lika användbart till mi litärhast som till plogoch vagnshåst. 1 Sverge finnas omkring 400, 000 hästar, och om våra ka. vallerioch artilleri-regementen förbruka 9,00( stycken, samt enskilda personer använda tillsammans i hela riket allra högst omkring 31,000 till rideller vagnshästar, så återstår alltid ett antal af 3500.000 8 k. bondkampar eller arbetshästar, hvilka säkerligen i önskvärda egenskaper icke vinna något på arställandet af offentliga kapplöpningar i fyrsprång. Om militärens och enskilda rika personers hästar, hvilka utgöra högst 110 af hela rikets hästantal, skulle i en framtid ernå någon mojlig förädling af dessa offentliga tätlingar, är det deremot påtagligt, att återstående 310 skulle i skötsel, behandling och omvårdnad vinna utomordentligt, om a) respektiva bestyrelsen för i sommar blifvande svenska landtbruksmöte ginge, medan tid är, i författning om att på Ladugårdsgärdet eller annan lämplig plats anordna offentliga ridningar och körningar i traf med hästar af så vidt som möjligt rena svenska racer, och om b) länens hushållningssällskap samt de dem underordnade häradsoch sockengillena vid sina qvartalsoch årssammankomster sedan föranstaltade om sådana ständiga offentliga täflingar i traf, så skulle dessa snart blifva verkliga folkfester, som skulle ingjuta en frisk och hurtig anda i sjelfva folket, hvilket, enligt hvad den tramstående veterinären Kellgren på sin tid yttrade, blifvit så väl i kroppsrörelse som tankegång förfåadt genom att ideligen köra oxar. De skulle blifva medel att väcka en allmännare kärlek för vårt ädlaste, dyrbaraste och nyttigaste husdjur. När Carl den tolftes gamle stallmästare, karolinen Hård, bodde på Kafvelås, befrämjade han i sin ort och hembygd ett slags skarpskytterörelse, sådan sem man den tiden tänkte sig densamma, lerigenom att den manliga ungdomen om Söndagsivällarna samlades till häst och sockenvis red spärr emot hvarandra. Den gamle ,,Brandklipparen, denne utmärkte svenske häst, som under tre konungar deltog i alla dessa strapatser och fälttåg, har lemnat tillräckligt vittnesbörd huru uthållig vårt lands oblandade gamla hästrace varit, och säkerligen har densamma stor del i den berömmelse och ära, som Gustaf den andre Adolfs, Carl den tiondes och Carl den tolftes dödsföraktande ryttareskaror vunno genom odödliga bragder på Tysklands, Polens och Rysslands slagfalt. Gustaf den tredjes beryktade hingstar Favorit och Superb, som i traf tillryggalade på 104 minuter vägen mellan Drottningholms slott och Kungsträdgården eller nuvarande Carl den trettondes torg, samt den tjugoårige, från Gustat den fjerde Adolfs hofstall utrangerade hingsten Fjädern, med hvilken kornetten Claes af Wetterstedt red öfver Strömsholms kanal, och öfverdirektör Norlings båda Jemtlandshingstar, lille och store Sultan, med hvilka egaren jemte med honom åkande tre vänner icke allenast på fyra timmars tid körde mellan Upsala och Stockholm, ehuru väglaget då i källossningen i Mars månad var mycket dåligt, utan äfven under samma tidrymd unnade hästarne vid Märsta gästgifvaregård tillräcklig tid att återhemta andan, äro bevis nog, att svenska hästar i traf och kraftyttringar ådagalagt saker, fullt jemlörliga med hvad Englands berömdaste karrierspringare på högst 1; svensk mil åstadkommit. Vilja vi de svenska hästracernas förbättring, så böra vi, hvar och en i sin stad, arbeta rör införandet af oftentliga trafkappkörningar så, att dessa blifva hvad de böra vara eller verkliga folkfester. elfva mekanismen i våra berglandsracers byggd är en ojätvig anvisning, ati traf är den rörelsetakt, som i följd af vårt lands kuperade läge är len för djuret naturligaste och som följaktligen bör utbildas. — K. Ekeblad. AA —