Landtbruksmötets utställning. Dagligt Allehandas kronikör skildrar på följande sätt trädgärdsutställningen i Humlegården: Den afdelning af utställningen, der en kronikör tillsvidare känner sig bäst hemmastadd, är trädgårdsutställningen, som sedan vårt sednaste besök antagit ett mera leende utseende. Knappt har man trädt inom portarnes räknemaskin, så måstelman ovilkorligen häpna öfver den nastan tropiska vegetationen, hvarmed våra idoge trädgårdsmästare vetat att pryda vår eljest så karga nordiska natur. Tack vare den bördiga jordmånen i Humlegården, den starka värmen i år, men framförallt den herrliga vattenledningen, som stundeligen under en 6 veckors tid har insvept hela trakten uti ett vattendoft och oafbrutet genomdränkt jordytan; så frodas orientens så väl som vesterns rika flora i hos oss förr osedd fägring. Sammalunda är fallet med den smaragdgröna gräsmattan, framkallad liksom genom en trolldom. Humlegårdens entree är blefven en sydlig oas midt uti vårt solbrända stekta nerdiska Stockholm. Hufvudstaden har åtminstone under expositionstiden fått en lunga att andas med; mer än önskligt vore, om hon till en början finge behålla denna för att i en framtid få många dylika, till helsa och trefnad för dess många invånare. Direktör Erikson vid Haga har största delen af sin smakfulla utställning redan färdig; man är van att alltid beundra hans kultur af de mest olikartade alster. Hans samling af Coniferae är mer än någonsin rik, hans blomstergrupper likasåväl som hans bladvexter. Hillersjö trädgårdar utgöra i sin genre någonting likaså fulländadt, deras blomsters prydliga anordning, deras praktiska trädskolors alster framvisa saker, som aldrig förr producerats il SvergeHeder åt dem, som trots kungsgårdarnas konkurrens, trots handelsträdgårdarnas vid trädgårdsföreningen och landtbruksakademien, vågat bjuda dessa lärdomsanstalter med, deras af staten bekostade och underhållna anläggningar spetsen och till och med förstått att öfverflygla dem i den praktiska riktning (kalljordsvegetationen), hvaråt Hillersjös anläggningar äro riktade. Längre fram mot muren har trädgårdsföreningen sin blomsteroch växthuskultur representerad, bestående af en utställning af de bästa samlingar vid Rosendal; i midten Linnes byst öfverskådande sina älsklingar. I sjelfva hörnet, längst bort åt höger har Årstaholmar anordnat sina ovanligt vackra högstammiga trädslag. Derintill skåda vi den nyuppförda baracken för utställning af diverse växthusplantor. Strax härintill håller vår bekante trädgårdsarkitekt, hr Knut Forsberg, på att ordna sina ,,murklunsar, som han kallar dem. Man måste personligen höra honom med hela värmen af sin kärlek till sitt konstmessiga yrke beskrifva alla dessa hundratals pinnar, deras afvägningspunkter, deras valonering, deras tillhörande kartor och kataloger, för att kunna fatta hela den praktiska nyttan för de af våra jordbrukare, som hafva råd och lust att sjelfva lära sig utföra hans skapelser. Det hela ser nu så vänligt ut, sedan staketet blifvit borttaget. Vattenkonsterna spela redan; hr Lamms lusthus af jern står der på sin upphöjda plats och hr Aspmans förut omtalade aqvarium har intagit vatten i åtskilliga at sina bassiner, derredan ett och annat lif förmärkes. Kommer så bärtill den rätt betydande utställningen i slöjdskolans lokal. Det blir ju allt ett och annat att se på.