Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1868, sida 2

massor till deltagande i lagstiftningsarbetet för staten, och vi skola vid hvarje ny valperiod se alltflere af det egentliga folkets män taga plats inom riksdagens andra kammare. Men hvad har staten hittills gjort för att uppfostra massorna till ett så vigtigt kall? Siffrornas språk är vältaligt, och det må vara nog att anföra det nakna faktum, att de lärda skolorna med sina 1,300 lärjungar kosta lika mycket, som folkskolorna med sina 500,000. Det säger sig sjelft, hvart det skall leda, om samhället af egen drift iörlägger sin tyngdpunkt bland massorna, men på samma gång försummar deras odling. Antingen skola de öfverflyglas af embetsmännen och de i allmänhet högre bildade och sjeltva försjunka i ett tillstånd af andlig vanmakt och politisk omyndighet. Eller ock skola de, råa som de äro, tränga sig fram med naturkraftens obändighet och icke tåla någon annan magt vid sin sida. De skola då med all säkerhet, förr eller senare, vända sig fiendtligt emot den högre bildningen, hvars företräden de afundas, men hvars nödvändighet de äro för okunnige att fatta. I intetdera fallet blir författningen en sanning. Hela samhället skall röna inflytande deraf, i det vantrefnad småningom insmyger sig i alla dess förhållanden genom bristen på harmonisk samverkan emellan dess krafter. — Om det skall gå derhän, att, hvad vi nu kalla de ,,bildade, de ,bättre lottade, ej skola få skäl till den klagan, att det är råheten och okunnigheten, som diktera besluten vid riksdagen, derför att ett jemförelsevis stort antal at det egentliga folkets män sitter der, så vill det sannerligen till, att båda statsmagterna med kraft och allvar bemöda sig om att lyfta folkbildningen.