Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1868, sida 3

det med hyete, men på vissa ställen bemärke dock en fördelaktigare växtlighet och för det me sta synes rågens ax väl utbildade och matade ehuru på högländt och svag jord densamma på några ställen förtorkat och hvitnat utan kärna axen, och somligstädes har en sådan skada här. flutit från frost, hvilket förnämligast är uppgifve från Ore socken. På grund af dessa förhållanden antages afkomsten i det hela endast kunna blifva: af hvete under medelmåttan och af råg nära som i medelmåttiga år, ehuru mångenstädes vida mindre. Vårsäd utgör länets hufvudsäde, och sås deraf mest hafre och dernäst flera slags blandsäd, ehuru korn nästan uteslutande sås i vissa socknar, och odlingen deraf tilltager i andra, men hvete begagnas obetydligt. Dels till följd af mindre godt utsäde, dels och förnämligast i anseende till den långvarigt torra och heta väderlek, som varit rådande och på många ställen tillintetgjort utsädets grobarhet, är värsädet i allmänhet till växten ojemnt, tunnt och kort, isynnerhet på mera lerhaltig samt torr och högt belägen sandoch grusjord. Afkomsten torde i följd deraf, då en gynnsammare väderlek, sedan axbildningen redan är för det mesta fullbordad, inträdt, ej kunna i allmänhet antagas blifva annat än under medelmåttan, hvarifrån dock socknarne i Vesterdalarne samt de vestligaste trakterna af Otvan-Siljans fögderi, till hvilka länsdelar under vinterns lopp icke obetydliga partier förträfflig utsädesspanmål blifvit införskrifna från Hedemarkens amt i Norge, utgöra ett lyckligt undantag, i det grödan der anses komma att lemna en skörd, dels motsvarande, dels icke obetydligt fördelaktigare än medelmåttigare års äfkomst. Trindsäd, hvaraf endast ärter och vicker sås, visar för det mesta en bättre växtlighet än annan värsåd och afkomsten deraf torde blifva melelmåttig. Af jordfrukter begagnas mest potatis, ehuru är mindre än under vanliga förhållanden, i anseende till svårigheten att anskaffa dugligt utade och detsammas höga pris. Denna växt har u i allmänhet ett utseende, som lofvar fullt meImåttig afkastning, om icke rotknölarne, till ljd af jordens bristande fuktighet, hindras i sin utveckling, så att de blifva alltför små. Af öfiga rotfrukter torde afkomsten blifva ringare än mnder medelmåttiga år, likasom af lin, hampa ch humla, hvaraf dock odligen inom länet är nindre betydlig. Foderväxterna, såväl på odlade vallar, som jelf bärande slättermarker, hafva i allmänhet t mest af den långvariga bristen på nederörd och på högländt, torr jord alldeles förtorat. Höskörden beräknas i följd deraf för det resta endast komma att motsvara hälften af vad i vanliga år plägar vara att inberga, ehuru å en del ställen skörden, der den blifvit afslud, hvilket mångenstädes i öfre Dalarne ännu ke är förhållandet, lär hafva något bättre utllit. Då såväl höstsom vårdsäd synes komma t i år lemna en mindre fodertillgång än under mliga år, torde, oansedt icke så ringa foder ån sistlidet år finnes besparadt, en minskning antalet af nu underhållna kreatur icke kunna ndvikas. — :::.— —