gifver det sålunda förbättrade lokomotive ännu flera goda egenskaper, då man me tillbjelp deraf kan öfvervinna hvarje stig ning intill 45 grader och kan vända på stället, medan de hittills begagnade loko motiver och lokomobiler endast kunna vända under mycket stora kurver. Från de industriella uppfinningarne ä det lätt att öfvergå till handeln med in dustriföremål. I ett föregående bref haj jag omtalat den här bildade exportföre ningen, som arbetar på England. Efte mycket motstånd och många hinder, ha bolaget nu kommit så långt, att det kun nat öppna försäljningslokaler vid tvenne af Londons fashionabla gator, Bond-Stree och Oxford-Street. Motståndet grundade sig isynnerhet på det missgynnande resul. tatet at sordna liknande företag, Upp täckandet af guldminorna i Australien, och den ofantliga menniskomassa, som af dette skäl under loppet af en kort tid ström made dit, gåfvo anledning till mycke storartade exportföreningar, genom hvilka ofantliga summor förtjenades. Man fick då äfven i Köpenhamn och några danska köpstäder lust att vara med; men endast helt få af dessa sändningar lyckades. Isynnerhet slog en stor laddning från Köpenhamn, som omfattade de mest olikartade föremål och för hvilken ett mycket ansedt Köpenhamnskt hus stod i spetsen, totalt fel. Men skälet härtill låg i den fullkomliga obekantskapen med sörhällandena i Australien. Man visste hvarken hvilka saker eller hvilka former och qyaliteer, som voro de mest gängse der, och följden blef i flera fall, att fabrikanterna fingo lägga till penningar. Detta rarnande exempel har man nu åberopat; men det är den skilnaden, att vid den nya exportföreningen har man först noga undersökt förhållandena på platsen, likasom man ock varit lycklig nog att kunna försäkra sig om ett par mycket dugliga och energiska agenter. Allt synes ock vilja arta sig på bästa sätt; under sitt sednaste vistande i London besökte I. K. H. Kronprinsen försäljningslokalerna och meddelade, att hans syster, prinsessan af Wales, var villig att öfvertaga beskyddareskapet för dessa. Man torde väl kunna antaga, att lokalerna härigenom fått sig garanterade rika och aristokratiska köpare, och enligt hvad jag erfarit, ha också betydliga beställningar ingått till flera at industriidkarne. De föremål, som finnas i försäljningslokalerna, äro porslin, guldoch silfverarbeten, juveler, elektropläterade och andra galvanoplastiska arbeten, fortepianos, möbler, terrakottavaror m. m. allt naturligtvis af prima qvalitet. Det nyligen utkomna häftet af ,Industriforenings Maanedsskrift meddelar planen till den af mig flera gånger omtalade permanenta industriutställningsbyggnaden. Af rilningen ses, att den kommer att bli en vacker trevåningsbyggnad, bestående af fyra flyglar, hvilka förbindas genom hörnpaviljonger och som innesluta ett stort gårdsrum. Detta skall öfvertäckas med ett glastak, och utåt detsamma öppna flyglarne sig med gallerier. Byggnaden är, som sagdt, mycket vacker och kommer helt säkert att taga sig förträffligt ut — nota bene när den blir uppförd, men dermed står det ännu i vida fältet. Som bekant, skulle utställningen öppnas nästa år, men ännu har man allsicke tagit itu med byggnadens uppförande, ty för det första har planen ju först i dessa dagar blifvit fullfärdig, och för det andra saknar man ännu det aldraväsentligaste — nemligen penningarne. Det råder här en viss olust bland våra penningmän att våga sina kapitaler på den permanenta byggnaden, och ehuru den finansiella komitn supplerat sig med trenne inflytelserika och framstående män, nemligen konseljpresidenten gretve Frijs-Frijsenborg, landets störste godsegare, professorn Fenger, f.d. finansminister, samt fabrikanten Holmblad, har det ännu ej kunnat uträtta det minsta, utan torde möjligen ändock bli nödsakad att upplösa sig. Såväl med hänsyn till de bristande pekuniära medlen som till den korta tidsfristen för byggnadens uppförande, är det altså mycket tvifvelaktigt, huruvida planen verkligen kan realiseras till nästa år och om icke den stora, alltsedan år 1866 förberedda, utställningen kommer att springa i luften som en såpbubbla och endast minnas som ett sorgligt bevis uppå den danska bristen på driftighet och företagsamhetsanda. Innan jag slutar kan jag ännu framföra en hälsning från Hans Majestät Konung Carl den Femtonde, hvilken jag såg ett ögonblick vid hans ankomst till Köpenhamn. Idag kl. 1,2 anlände H:s M:t med ett extratåg, som förde den kungliga vaggonen, från Korsör och körde in på Köpenhamns bangård, der ett nytt lokomotiv sattes för. Efter några få minuters fårlonn ångade tåget genast vidare på