Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1868, sida 2

Göteborg den 31 Juli. Staden och Länet. Väderleken. I dag på morgonen föllo ett par regnskurar, hvilka, ehuru endast af kort varaktighet, dock beredde någon svalka efter de nästföregående dagarnes gväfvando hetta. Barometern hade ända sedan i morse varit i fallande, och på eftermiddagen inträffade ytterligare nederbörd. Vinden har under dagens lopp vat vestlig, och vid middagstiden uppgick rmen till 21 å 22 grader i skuggan. — En enkel festlighet, anordnad af Göteborgs allmänna Folkskolestyrelse, kommer att ega rum å Frimurarelogen i morson afton för de norska och danska skolmän, hvilka, efter att ha bevistat folkskolemötet i Örebro, öfver Göteborg återvända till sina hemorter. Anteckningslistor r deltagande uti ifrågavarande festlighet iro framlagda i stadens boklådor samt å Frimurarelogens restauration, på hvilka ställen närmare upplysningar äro att inhemta. — Exporten af kreatur härifrån har, ander de nu i England rådande missgynnande konjunkturer, betydligt aftagit. Åfven försändningen af mejeriprodukter har mycket minskats, då den fortfarande varma väderleken förorsakar stora svårigheter för desammas konserverande. Så försändes med det för sådan export inrättade ångf. ,,Mary i går till London endast 4 oxar och 20 kalfvar. Deremot innehade fartyget en last af öfver 2,000. tunnor hafre, öfver 2,000 centner jern, trävaror, m. m. — Emigrationen. Med ångf. Albion, som i afton afgår till Hull, medfölja omkring 100 emigranter till Amerika. — ,Utvandrarne, Om denna tafla, målad af artisten Saloman härstädes och utstäld på skandinaviska konstexpositionen i Stockholm, yttrar Nya Dagligt Allehandas kritiker följande: Medan vi här tala om berättande genremåleri ur svenska folklifvet — må vi nämna herr Saloman och herr Wennerberg, som, den förstnämnde genom Utvandrare på resa till Göteborg och den sednare genom ,.Hemfärd från en Westgötamarknad, gripit direkt ur lifvet hvar sin bit med säker omedelbarhet i uppfattningen och en framställnin, som, trots sina brister, röjer en sund och sjelfständig naturhärnming. Utvandrarnes resa röjer några drag af poetisk lifserfarenhet, som man icke ofta finner äfven hos dem, som genom framställningskonstens mästerskap intaga hedersplatserna bland genremåleriets idkare. I landskapet igenkänner man så väl de kala berg, som omgifva Götaelfvens floddal invid Göteborg. Der nedanför ser man staden och hafvet; på redden ligga några fartyg, troligen äfven det, som skall föra utvandrarne ver oceanen till den nya verlden. Du, som tanklöst sätter dig till doms ötver den hemlighetsfulla åtrå, som stundom drifver nordbon hän emot fjerran land, har väl du sjelf känt styrkan af de band, som under allt detta binda hans hjerta vid fädernejorden? Du, som uttalar den moraliska förkastelsedomen öfver den, som öfvergifver sitt land, har du mätt styrkan af hans patriotism och vet du hvad det kostar honom att bryta dessa band? Han offrar sitt land, säger du — nå väl, men vet du huru mycket han offrar af sig sjelf; och, äfven såsom vilseförd, af andra eller af sin egen inbillning, sitt vinstbegär måhända — månne han ke har en känsla af betydelsen af det offer han gör, och detta offer är kanske större än det du vore redobogen att göra för ditt fosterland, ty Sjelfviskheten har många former här i verlden. Men om du vill veta något om denna sak, lyssna då till den lilla sångfågel i buren, som är fastbunden der bak på utvandrarefamiljens flyttningslass, han skall för dig kunna sjunga en visa om hvarför han får följa med till den nya verlden, och han skall säga dig, att det visst icke är för att öka resans beqvämlighet, icke heller för att i Amerika säljas åt yankees. Nej, det är för att sjunga så som han sjöng i den gamla verlden, dervid ackompagnerad af en sträng, som sällan om någonsin upphör att vibrera i menniskohjertat. Afven i öfrigt är taflan karakteristiskt och vackert tänkt. Fadern går bredvid och kör; modern, med ett dibarn vid bröstet, sitter på asset; bredvid slumrar en liten gosse, ett par år äldre; en hund lussar i faderns spår, och framför lasset gå hand i hand tvenne halfvuxna gossar, den äldre svängande sin mössa att dermed helsa den första anblicken af hafvet. Ett stycke framtör ser man ett annat lass, der en äldre gumma, antagligen farmodern, åker, men hon åker baklänges, hon ser icke hafvet, icke hän mot den nya verlden, hon ser mot den gamla. Invid vägen står en mycket torftig hydda, der en qvinna i dörren, med handen öfver gonen, betraktar utvandrarnes färd. Hvad tänker hon? Kanske detsamma som vi vid denna tafla, efull derför att den väcker tankar, icke utan rde i utförandet. Att landskapet spelar en så stor rol vore i en annan genretafla af sådan omattning ett fel, här synes det oss som en förtjenst. — Konku och urarfvamål vid Rådnusrätten i Göteborg, första afdelningen, ör Juli månad: Afl. handelsbokh. August W:m Dahlanlers bo tillgång 116: 50, skuld 502: 33; ifl. urmakaren Bengt Carl Levanders bo illg. 165: 91, skuld 185: 48; mäkleribok;ållaren Carl Gustaf Ekström tillg. 38 rdr, kuld 1,114: 30; afl. doktorinnan Laura Iellbergs bo tillg. 1,277: 55, skuld 5,755: 0; färgaren Alfred Gustaf Lundberg tillg. 19: 84, skuld 3,122: 12; f. d. bagaren ohan August Holm tillg. 174: 42, skuld 957: 15; afl. handlanden Johan Magnus tribergs bo tillg. 95 rdr, skuld 120: 20;